Vinterbrasa & småtomtar

På väg till mitt hus i skogen stannade jag på loppis och kunde inte låta bli att skaffa några muggar och te-burkar till huset. Det behövdes verkligen inga småprylar nu men det var svårt att låta att skaffa något till huset när tankarna på drog iväg till hur ett nyrenoverat hus skulle se ut. Jag fortsatte till huset och min vän mötte upp mig vid huset och vi hjälptes åt att röja upp inomhus. Alla gamla saker och möbler som inte skulle vara kvar kastade vi ut och bar ihop till en hög. En del saker fick ta sig en flygtur ut genom fönstret för att vi skulle slippa bära det nerför trappen. Det var lite spännande att få se rummen utan det utspridda gyttret av gamla saker. Det kändes lite nervöst att bära ut grejer från det stora förrådet utan golv. Jag ville inte råka sätta fötterna fel och kliva igenom undervåningens tak! Men brädorna som låg utslängda över spånisoleringen bar riktigt bra. Det tog en stund för oss med våran räd men det kändes skönt att få lite bättre ordning i huset. Vi hällde bensin över högen med skräp och tände på. På behörigt avstånd från brasan satte vi oss på liggunderlag i snön och fikade och tittade på elden. 

När det började skymma övergick städpatrullen till gäststugan. I ficklampans sken tillbringade vi en stund i den byggnaden också. 

Utanför gäststugan vilade en hägg sina grova grenar mot taket och jag ville befria huset från dem. Så som ett sista uppdrag för dagen gick vi dit med en liten hopfällbar grensåg som jag fått låna. Vi hade även en annan såg som vi testade med först och under tiden försvann den lilla grensågen. Förvirrade tittade vi oss omkring i snön. Jag var helt säker på att jag lagt den alldeles bredvid min sko men nu fanns inget spår efter den. Inte ens en fördjupning i snön. Vi hukade oss ner och kände med händerna överallt i snön för att försöka hitta den utan lycka. Min vän undrade förstås om jag var helt säker på att jag hade lagt den just där. Jag var övertygad och vi letade vidare i snön och kände runt överallt och i synnerlighet där jag visste att jag lagt den. Uppgivet ställde vi oss upp igen och funderade på hur vi skulle bete oss nu när sågen försvunnit. Det kändes inte bra att just den såg jag lånat spårlöst gömt sig i snön. Jag tittade upp på grenarna och suckade och uttryckte att jag inte ville trädet något illa, jag ville ju bara ta bort just de grenarna som skadade gäststugan. Jag tog fram en tub med sårbalsam för träd och visade min vän. “Jag har t.o.m. köpt den här!” sa jag frustrerat och sparkade till snön irriterat med ena tån. Då dök plötsligt sågen upp! Mitt framför min sko där vi fingrat runt flera gånger om, endast täckt av ett tunt lager pudersnö. Det var omöjligt! Istället för att känna mig lättad for en obehaglig kall kåre över ryggraden. En tanke dök upp i mitt huvud – “De där sägnerna om gårdstomtar, är det på riktigt eller?” En sådan här kväll var jag lockad att börja tro på småtomtar och kunde nästan se framför mig en gråklädd liten tomte med luva kika fram bakom hörnet på ladugården och fnissa över sitt eget busstreck. Med stor respekt och försiktighet sågade jag av de två grenarna som tryckte mot taket och försökte skydda snitten med sårbalsam trots att minusgrader gjorde massan besvärlig att hantera. Min vän var tämligen opåverkad över händelsen, men jag kände mig lite obehaglig till mods och för mig infann sig en ny känsla över min gård. En känsla av att jag fortsättningsvis behöver tänka efter på det jag gör på gården, vara respektfull när jag renoverar och allmänt visa hänsyn. På den här platsen får man inte bete sig hur som helst. Jag fick den där klassiska känslan av att vara iakttagen och ville gärna få en anledning att kasta ett öga bakom axeln då och då. Jag såg inget röra sig även om jag nästan förväntade mig det. Vi plockade ihop våra saker och gick till bilarna, och avslutade den underliga kvällen med något underligt på himlen. Det lyste som en stark stjärna och vi trodde först att det var ett flygplan, men det rörde sig ojämnt och hackigt. Vad det än var så var det för långt bort för att vi skulle kunna höra det. Kanske det var en helikopter med vinden från oss så ljudet inte kunde nå oss. Vi tittade på ljuset en stund men kunde inte komma fram till vad det var och lämnade lugnet i skogen för den här gången.

1 comment