Trevliga människor

Jag upplever verkligen att människorna jag möter i Gällivare är väldigt trevliga. Visserligen är de flesta jag träffar i Aitik, men det händer att jag möter någon annan också.

På jobbet var jag kvar när andra skiftlaget löste av oss och de blev nyfikna på den nya lilla människan och började ställa lite frågor. Jag blev glatt överraskad och svarade så gott jag kunde. När de sedan var nöjda för stunden och jag var på väg att gå så tackade de för att de fått ställa frågor! Förvånat tyckte jag att de självklart måste få ställa frågor! Men de förklarade att alla inte uppskattat det eller tagit det på rätt sätt. Jag kände mig nästan ledsen för deras skull, över hur någon kan avvisa helt vanliga och vänliga frågor.

Men vänliga människor finns även utanför gruvan och min pojkväns bästa vän som är bosatt i Gällivare erbjöd mig plötsligt en tillsvidare tjänst på heltid! Ett fantastiskt erbjudande och jag behövde då plötsligt ta ställning till hur gärna jag ville köra maskin i Aitik. Jag behövde prata med min arbetsledare om chansen till fortsatt och kände mig inte alls bekväm med den situationen, jag ville ju inte tjata mig till mera jobb. Men efter samtal med arbetsledaren och funderingar kände jag att jag fortfarande inte ville ge upp chansen att köra maskin i Aitik! Så jag tackade nej till fast jobb och höll tummarna.. och kanske jag höll andan lite också!