Tomtgräns

I slutet av Juli fick jag hjälp av min mammas kusins man att mäta ut vart min tomtgräns är. I hans högskoleutbildning hade han läst mycket matte och kunde räkna ut vart gränsen gick. Vi tittade först ut en punkt på andra sidan vägen så vi hade något att utgå ifrån och sedan stakade vi ut gränsen inne i skogen. Precis när vi slog ner en pinne på andra sidan vägen kom markägaren åkandes och stannade och tittade fundersamt på oss. Han förmanade oss att inte ta något av hans mark i anspråk och jag förklarade att vi bara behövde något att utgå ifrån. Han envisades lite med att jag inte fick ta hans mark, och skrattandes lovade jag dyrt och heligt att det inte alls var tanken. Det hela var med glimten i ögat, och så enkelt är det inte att ta över mark. Men det var nog också en markering att inte ta mig friheter utöver min egen mark. Det är viktigt att respektera markägare så markeringen gjorde mig inget. Jag skulle aldrig göra något på annans mark men vi kände inte varandra så väl att han visste vem jag var.

Inne i skogen fick vi gissa oss fram lite, men min ingifta släktings uträkningar var utmärkta och vi kom fram exakt på metern där det var tänkt. Så skönt att veta vart gränsen går så jag i framtiden inte råkar ta ner ett träd från skiftesgrannens mark. Det är ju träden som har ekonomiskt värde och jag ville ha bra kontakt med mina grannar. 

Vi upptäckte att vägen någon gång blivit breddad efter det att tomten styckats av. De kartor som fanns att tillgå var sedan den tiden då min tomt styckats av, så de gick inte längre att lita på. Det gjorde det hela lite besvärligare, men när vi väl kommit igång att slå ner några pinnar som riktmärken började det flyta på. Det hade varit frustrerande då vi klev omkring där i skogen att veta att det idag finns kartor med tomtgränser direkt i mobilen. Men vi fick ju en härlig dag i skogen. Vi avslutade dagen med en trevlig fika i solen.