Terrängkörning i smyg

Jag har varit fordonsförare i flera roller, bland annat i hemvärnet, och efter ett antal år har jag kört och skaffat mig förarbevis på flera olika slags fordon och det mesta har handlat om terrängkörning, för militära övningar är ju oftast i skogen såklart. 

På dammen/sandmagasinet är det dumper jag ska köra efter något som knappt kan kallas väg längs efter sidan på dammen och spruta ner ytan med vatten eller salt för att det inte ska damma. Dumpern är utrustad med en vattenkanon som har rejält tryck och går att reglera mellan en tjock dimma och kraftigare stråle som når längre. Ute på dammen håller även en entreprenör till med bland annat en vessla och har samma uppdrag. Precis en sådan som många kanske åkt på skidor bakom för att ta sig upp till en fjällstuga. Men den här är utrustad med en spolbåge bak och tar sig längre ut på dammen än dumpern då den går på larver och vikten av fordonet fördelas över en större yta. Vi möts upp ibland för att fylla upp vesslans vattentankar då det är alldeles för långa avstånd till vattenpåfyllning för att vesslan ska kunna tanka själv. Den hjuldrivna dumpern går betydligt fortare att köra från a till b.

När vi möts får jag höra lite uppdatering om hur långt ut underlaget bär, och ibland har det torkat på ganska långt från vägen och är körbart. Men ytan är också föränderlig då det konstant pumpas ut massa till dammen. Ibland bildas sprickor och blir nästan stora som diken, som revor i dammens yta som är för stora för att de ska gå att köra över. Men den här dagen såg förhållandena riktigt bra ut och föraren till vesslan skvallrade om att en av hans kollegor hade kört ganska långt ut dagen innan med hjuldrivet fordon och hade nästan fastnat, men tagit sig därifrån själv, så det gick tack och lov bra. Han tittade dock skeptiskt på spåren som ringlade iväg längst ut och tittade sedan på mig.

”Dit ut ska du inte köra!” varnade han.

”Nejdå!” försäkrade jag. Men visst kliade det lite i fingrarna att få öva terrängkörning igen.

Så vid ett tillfälle när ingen var i närheten kunde jag inte motstå frestelsen att ta en sväng lite längre ut på dammen och få känna på hur det kändes. Inte i närheten av så långt ut som de mest vågade spåren men i alla fall längre ut än normalt så jag fick prova. Jag var beredd på att diffa alla axlar om jag skulle känna att det började spinna. Men jag blev överraskad över framkomligheten på dumpern trots mjukare underlag och nästintill 25 kubik vatten i last.

Jag tog bara en liten kort sväng på dammen för att få känna på och lära mig, men det var tillräckligt för att minnen skulle komma tillbaka från tidigare terräng erfarenheter, och såklart ett stänk av längtan tillbaka till roliga övningar.

2 comments