Språksvårigheter

Min kollega/instruktör och jag följdes åt ut till dammen och till en plats där en inhyrd entreprenör hade baracker och fordon. Vi mötte där en av deras anställda som också körde maskiner på dammen och spred vatten för dammbekämpning. Vi klev ut ur maskinerna och hejade på varandra och min kollega frågade sedan den unga kvinnan vart hon hade hållit till idag och vart vi skulle fortsätta. Hon vände sig bort från oss och tittade mot dammen, sedan viftade hon med handen, och jag hörde något om “ni kan ta lite här” och “jag har tagit lite där”, och förutom det begrep jag inte ord av vad som sades. Visserligen var det tydligt att kvinnan var norrbottnisk men så långt ifrån min egen dialekt är det ju inte så jag inte ska kunna förstå vad som sägs. Och jag har ju ändå bott till och från i Tornedalen i 3år och förstått vad människorna där säger, även om vissa ord skiljer sig åt såklart. Jag koncentrerade mig verkligen på vad hon sa men lyckades inte höra, och studerade ansiktsuttrycken på min kollega som tycktes vara helt införstådd med vad hon pratade om. Jag kände mig nästan kallsvettig, och rätt så korkad. Hur skulle det gå om en norrbottning behövde kommunicera med mig över radion i sommar!?

När samtalet var över frågade jag uppgivet min kollega vad hon sa. Han tittade förvånat och nästan lite oroligt på mig och med blicken att han förväntade sig en utveckling av vad jag inte förstod. Men jag begrep ju ingenting! Frustrerat tyckte jag att hon bara viftat med handen och ville veta mer bestämt vilka sträckor vi skulle ta. Jag fick inte det konkreta svaret jag sökte och fick helt enkelt acceptera att deras flytande överenskomna gräns fungerade för dem. För egen del behöver jag nog lite mera tydliga gränser för att göra ett bra jobb. Jag känner mig lite imponerad av människor som kan förhålla sig till, och veta var här någonstans ÄR någonstans!