Sommarpyssel och dispyt med ledningsröjare

Under Juni gjorde jag bara lite smått och gott när jag besökte mitt timmerhus. Jag tampades med grästuvor som var alldeles för bastanta för att gräsklipparen skulle klara av dom, och jag städade upp mycket metallskrot som låg gömt lite här och där i gräset och mossan. Jag gjorde också en insats på mina köksluckor med att slipa och spackla. På övervåningen gjorde jag också ett ryck och skottade bort spån ur golvet. Det gick fort att fylla en sopsäck med mängderna av spån som rymdes i golvet. 

De små fönstren i det stora förrådet var väldigt skitiga men jag kände att de var viktiga för att få ljus in i förrådet. Så jag tvättade rent och målade vitt på insidan fönsterkarmen. Vilken skillnad det blev! Det lyste om fönstren så jag nästan blev bländad av dom! 

I slutet av Juni hade någon varit inne på min tomt och sågat ner träd och buskar närmast vägen. Det syntes tydligt att det var för att röja undan växtlighet under luftledningen som gick längs vägen. Arg som ett bi muttrade jag för mig själv att en stackars vinbärsbuske inte kan göra någon åverkan på en luftledning. Det kändes väldigt tråkigt att tallarna och björkarna var borta nu, och halva kronan på den lite större björken vid den gamla parkeringen. Den hade varit fin tidigare och gjort mycket för tomten, men nu såg den hemsk ut.  Jag fick tag på de som ägde ledningen och vi bestämde tid för att mötas.

Ledningsägaren var saklig och vi tittade runt på det som var nedsågat och diskuterade ersättning. Lite senare hämtade han ledningsröjaren som var uppenbart sur och försvarade sig med att han åkt den här vägen ofta och aldrig sett någon här. Det gjorde mig bara mer irriterad att han tyckte sig ha rätt att göra vad han ville bara för att fastigheten fortfarande såg övergiven ut. Vi diskuterade en mindre ersättning för att täcka upp för att plantera granplant längs efter vägen. Ledningsägaren ville att vi skulle komma överens med ersättning och skaka hand, men när han också poängterade att det var ur stackars röjarens egen ficka jag skulle få ersättning blev jag ännu mer motvillig att tacka ja till det låga budet. Att bli bemött med irritation från den som gjort ett misstag och dessutom försöka spela på känslor för att komma undan billigare tyckte jag var fult. Ledningsägaren körde tillbaka röjaren och under tiden kom min mamma och hälsade på. När ledningsägaren kom tillbaka lyckades min mamma få upp ersättningen några hundringar till. 

Ett par dagar senare skulle jag möta upp röjaren för att få ersättning. Han dök upp en halvtimme försent och fortfarande sur. Innan han gick kommenterade han att han aldrig kunnat drömma om att någon så noggrann ägde det där stället! 

Hans nonchalans över att ha gjort åverkan på annans fastighet fortsatte göra mig arg, och det tog länge innan jag vande mig vid att träden var borta. Att äga en fastighet är inte bara roligt och nöjen, och nu hade jag fått känna på en baksida. Det skulle bli bra och fint i framtiden, jag behövde bara vänja mig nu.