Rivningsdags

I Mars rev jag ner skafferiet i köket. Det var byggt som ett litet förråd i hallen med dörr in till köket. Ett litet fönster fanns i skafferiets vägg mot hallen för att sprida lite naturligt ljus in på hyllorna. Jag fastnade för det lilla fönstret och sparade det för att kunna använda någonstans i huset i framtiden. Väggarna var fyllda med sågspån som dammade mycket, och jag tyckte jag kom på en bra idé att ta på mig en skyddsmask som täcker hela ansiktet och har ett luftfilter på utsidan. Tyvärr blev nog filtret snabbt helt tätt av allt spåndamm och det gick nästan inte dra åt sig luft efter en stund. Jag trodde det var på grund av att jag blev andfådd men när det gjorde ont i lungorna av att andas in kastade jag mig ut och rev av mig masken. Flämtande låg jag på rygg i snön och tänkte det här går inte. Jag låg kvar en stund och kände frisk sval luft fylla lungorna. När jag sen gick in igen fick jag använda ett sådant där enkelt munskydd som egentligen inte skyddar särskilt mycket. 

När allt var bortrivet och golvet var frilagt såg jag hur färgerna i golvet skiftade där det blivit slitet eller där det inte gått att göra rent.

Solen började värma på dagarna nu och det blev tillfälligt tö. Ändå behövdes det skottas snö fortfarande när jag kom till huset. 

En fullstor tall från grannens skifte föll i en storm men missade tack och lov huset. Även några av mina träd blev nedtyngda av blötsnö och knäcktes. 

Nu när det närmade sig våren och det gick ta raster ute i solen började jag fantisera mig bort om hur jag ville bygga om, och filosoferade om hur det skulle vara att förlänga farstun och sätta ytterdörren på kortsidan istället. Men det skulle bli mycket att skotta förstås, speciellt efter snön rasat ner från taken. Men det är ju just det här som är en stor del av det roliga, att få fantisera och planera och se vad som blir verklighet någon gång.