Presentkortet

Varje dag börjar med ett uppstartsmöte där alla blir tilldelade sina jobb, men även andra ämnen som berör skiftet tas upp. 

Just den här dagen kom vår arbetsledare glatt in med en bunt kuvert i handen som han började dela ut. Det var en årlig bonus och alla anställda fick presentkort att använda på lokala butiker. Själv var jag vikarie så jag hade inga förväntningar på att jag skulle få något brunt kuvert. Jag satt nöjd och tittade på när kollegorna runt om öppnade sina. Reaktionerna var blandade och det började pratas och skrattas när någon räknat fel på antalet presentcheckar och det dividerades om att någon hade fått fel belopp. 

Men plötsligt stannade vår arbetsledare till vid mig. Förvånat tittade jag upp på honom när han sträckte ut ett brunt kuvert till mig.

”Till mig!? Men.. jag är ju vikarie!” sa jag förvirrat.

”Ja.. det är ju uppsägningspapper! Vad trodde du!?” svarade han. 

Förbryllad medan mitt huvud försökte koppla vad han sagt satt jag och stirrade på kuvertet. Men min arbetsledare klarade inte av att hålla masken länge, och bara någon sekund senare skrattade riktigt gott åt sitt skämt och förmodligen över att han lyckats göra mig förvånad.

Jag skrattade själv över att han fått mig att bli överraskad och tänkte på hur jag verkligen uppskattar den här lättsamma, skämtsamma stämningen. Att även vår arbetsledaren kan skämta med oss, driva med oss och vara en av oss. Han har förmågan att kunna balansera att vara chef när det behövs och vara en vän i andra sammanhang. Den här världen i gruvan var olik någon annan arbetsplats jag varit på. På mer än ett sätt, men på ett bra sätt! Trots att det är en hård miljö med gruvbrytning och tunga maskiner, så är stämningen vänlig, trevlig och lättsam. Här går det lita på sina kollegor på ett sätt som inte har varit möjligt på tidigare arbetsplatser. Här finns humor, glädje och ärlighet. Här är det äkta!