Planera storsten

Äntligen skulle jag få vara med på ett riktigt jobb! Jag och en kollega skulle fylla igen ett område som blivit nedgrävt för djupt. Vi hade massor bredvid att använda. Det såg nästan ut som ett dike bredvid bergväggen. Vi attackerade området från varsitt håll. Jag började böka in skopan i massorna bredvid och fick krångla för att få tillräckligt med material i skopan. Det var så mycket grov sten i massorna. Jag kämpade både för att få något i skopan och med att försöka få det på något vis slätt på marken. Plant och slätt med storsten! Ha! Skulle inte tro det! 

Att försöka glida in med skopan under massorna längs efter marken kändes som att stånga sig blodig. Det blev krock varje gång och det kastade och slog inne i maskinen. Jag kämpade på så gott jag kunde, men stannade upp ett ögonblick när jag försökte planera ut stenarna på marken, och såg när min kollega gled in med skopan i materialet som en kniv genom smör! Och innan jag hann blinka hade han planerat ut massorna. Hur var det möjligt? Hur bar han sig åt? Jag fortsatte kämpa och försökte göra som min kollega men det tog bara stopp! Jag hann inte ens ta två skopor så hade min kollega planerat ut ett par meter! Jag kände att jag hade mycket att lära av mina nya kollegor och även om det är frustrerande att vara i upplärningsfasen så är det intressant också. 

Några stenblock la sig mot bergväggen och jag försökte så gott jag kunde att pilla fram dom, men lyckades inte ens efter tre försök. När min kollega fick tillfälle smög han in med skopan mot bergväggen en gång så var det rent sen! Häftigt att se! 

När brottningsmatchen med stenbumlingarna var klar beställdes grus som vi fick levererat och de massorna skulle också planeras ut över minfältet av stenar. Det här var något jag hade gjort tidigare och jag fick pyssla på själv en stund. Som ny i gruvan visste jag inte vart nivån låg på resultatet. Så när jag kände att det var ok men jag kunde göra det bättre frågade jag min kollega hur mycket jag behövde fixa. Han klev ur maskinen och gick en kort vända och tittade. Han såg riktigt nöjd ut och sa att det såg bra ut. Även ställföreträdande arbetsledare kom dit och min kollega log nöjt och tyckte “Titta vad fint det blev!”. Min andra kollega nickade instämmande och jag kände mig lättad och glad. Både över att de var nöjda och över att jag nu var ett steg klokare i vad som förväntades. I slutet av dagen när jag klev ur maskinen ramlade jag nästan omkull. Benen bar mig knappt.  Jag var så skakis efter det hoppiga och studsiga arbetet, och minnen kom tillbaka från tidigare maskinjobb. Just ja! Det är såhär man mår av att köra maskin! Jag visste att det skulle gå över och gå lättare längre fram när jag blivit van, och även om det just där och då kändes som en kalldusch så kändes det samtidigt bra och lite tillfredsställande. Äntligen körde jag maskin på riktigt igen!