Padjelanta Del.1

I Augusti 2018 deltog jag i att vandra Padjelanta leden. Jag gick då en utbildning till naturguide och den här vandringen ingick i vår utbildning. 

Första dagen kommer jag ihåg, att resan med minibuss och sedan vidare med buss och till sist med båt, kändes lång och tog nästan hela dagen. När jag hörde att vi skulle åka båt över en damm för att komma till vandringsleden föreställde jag mig att det handlade om en liten eka över en mindre sjö. Men jag hade inte kunnat gissa hur stor dammen faktiskt var som vi åkte båt över eller att det handlade om att åka med en så stor båt, och blev lite orolig eftersom jag inte hade med mig åksjuketabletter och dammen såg inte helt lugn ut. Jag kan knappt titta på en båt utan att bli sjösjuk, och det blir inte bättre att vara instängd inne i båten och inte kunna se vågorna komma. Vi blev placerade under däck där det fanns rymligt med passagerarsäten. Min pojkvän var snäll och pratade med mig hela vägen och distraherade mig, då brukar det gå lite bättre, och det gjorde det tack och lov även den här gången. Jag var även lite orolig för våra packningar som låg uppe på däck i en hög, fastsurrat under ett lastnät. Men vi fick alla tillbaka våra packningar och i helt skick.

Mycket av dagen hade ju redan gått så det blev en kort vandring runt det fina fjället Akka. Jag tittade upp mot fjället flera gånger och imponerades av den ståtliga jätten. Vi tältade och åt middag vid kanten av en å, och vi njöt av att äntligen vara i fjällen och ha en härlig utsikt. Det var skönt att vara här ute och andas in luften tillsammans med likasinnade och dessutom var vädret var med oss så pass att vi hade uppehåll. Det kändes verkligen bra att känna den mjuka marken under fötterna igen och vara omgiven av de knotiga dvärgbjörkarna. Det är här ute i naturen jag mår som bäst.

Andra dagen gick vi tillsammans hela klassen och fortsatte njuta av ett soligt vackert väder. Fantastiska vidder bredde ut sig framför oss och vi stannade upp gång på gång för att ta in den vackra utsikten. Gång på gång hördes “Åååh! Titta!” och så drogs mobilerna fram för att fota! Det var just den här välbefinnande känslan när jag njuter av naturen som gjorde att jag sökte mig till utbildningen, för att jag ville hitta sätt att uppleva mer av just det här. Den här kvällen stannade vi vid en annan å för tältning så att killarna kunde fiska. Våran ledare Cecilia hade nämnt att vi skulle ha genomgångar tillsammans varje kväll och jag blev lite förvånad att hon inte samlade oss till någon gemensam information, och att hon inte sade något om vad man skulle tänka på vid val av tältplats. Men kanske det var för att det var så tidigt på våran vandring än. Vi hade många dagar framför oss på leden. Just nu kändes allt toppen! Alla njöt och gjorde det de helst ville under en kväll längs Padjelantaleden.