När hjärtat stannar

En helt vanlig dag i gruvan körde jag med dumper på dammen. Tidigare under sommaren hade det varit problem med en pump i den så kallade klarningsdammen. Den var nu åtgärdad och jag kunde fylla vatten från klarningsdammen igen. Den här påfyllningen låg mycket närmare dammen (sandmagasinet) där jag skulle duscha ut vatten, och jag skulle då hinna flera vändor. Vattnet tog slut fort i dumpern och jag letade mig nerför dammkanten, över truckvägen och över en mindre väg innan jag tog kurvan ner till klarningsdammen. Det behövs ett par omtag för att komma på plats för att nå med påfyllningsslangen. Fyllningen gick fint och jag kunde koppla isär och bege mig tillbaka mot dammen. Jag kastade en blick mot det vackra inbjudande blåa vattnet i klarningsdammen och började köra uppför kurvan. Vägen är smal och det skulle inte gå att möta något större än en pickup, om ens det. Plötsligt ser jag en truck komma rakt emot mig. Fronten på trucken tornade upp sig som ett berg framför mig, och kastade en mörk och olycksbådande skugga över mig. Jag fick nog lika stora ögon som i tecknade filmer. Hjärtat knöt ihop sig och jag slutade andas. Jag skulle frontalkrocka med den massiva bergstrucken! Det är kört! Det sista jag kommer se i livet är fronten på en bergstruck! Jag var en halv sekund ifrån att kasta om ratten på dumpern och köra in den i bergväggen bredvid, och hoppas på att truckföraren skulle hinna se dumperns flaggor, och bromsa och väja så kanske jag hade en chans! Men då såg jag trucken svänga bort från mig. Jag förstod först inte hur det kunde komma sig. Men den följde ju såklart truckvägen ovanför och var inte alls på väg ner mot klarningsdammen. Truckföraren och jag hade kommit i så precis exakt ögonblick för att jag skulle få denna otäcka synvilla. När mitt hjärta började slå igen bultade det så hårt att det nästa hoppade ur bröstkorgen och mina ben blev som gele. Jag hoppas verkligen att jag slipper vara med om den här situation om det är på väg att gå fel på riktigt!