Muddus Del 6 – Hemfärd

Det blev värre för varje morgon att ta sig upp. Kroppen ville inte alls vara med den här morgonen och protesterade för minsta lilla. Jag tog mig upp bara för att jag visste att det var sista morgonen ute i kylan. Jag tassade omkring i dvala och tänkte knappt på vad jag gjorde, ändå packade vi ihop relativt snabbt och smidigt. Det var min tur att leda gruppen den här dagen, så när vi alla var redo gav jag mig iväg längst fram. Jösses vad tråkigt det var att vara längst fram. Inte se någon av de andra och inte ha någon att prata med. Det var ju förstås trevligt att se mer av landskapet vi åkte i, men det kändes konstigt ensamt. Ensamt trots att mina vänner fanns där strax bakom ryggen på mig. Det gick också väldigt tungt att åka den här dagen. Kroppen värkte, skrek och protesterade, så jag tog mig friheten som ”ledare” att tidigt stanna för vätskepaus.

När vi nästan var tillbaka vid minibussen och skidade förbi ett kalhygge fick vi syn på tjädrar som satt i toppen på träden. Vi stannade upp en liten stund och tittade intresserat på fåglarna, och var försiktiga med att röra oss för mycket, vi ville inte skrämma iväg fåglarna. Vi blev alla glada och upplivade av att vi fått chansen att se dem! Det fanns liv där ute i den vintriga vildmarken trots allt. Tjädrarna blev en perfekt avslutning på våran tur. Det kändes bra att avsluta vinterturen med ett positivt minne. När vi skidade vidare sista biten tillbaka och äntligen fick se bilen sköljde en känsla av lättnad genom mig. Äntligen var vi tillbaka och vi skulle få komma hem till värme, dusch och bättre mat.

På väg hemåt i bilen pratade vi glatt på en stund, men snart tog utmattningen över och tyst la sig i bilen. Tillbaka i Övertorneå klev jag av där vi blev upphämtade och gick iväg den sista biten till min lägenhet. Jag kämpade mig uppför trapporna, och med en stor suck ställde jag ifrån mig den tunga ryggsäcken mot dörren och upptäckte att jag glömt nyckeln hos min tältkamrat. Det kändes oemotståndligt frustrerande att gå tillbaka bara för att hämta nyckeln, även om det var en kort sträcka mellan våra lägenheter. Så löjligt att det tog emot för det lilla men det var där nivån låg för mig efter turen.  Tillbaka med nyckeln i handen kunde jag äntligen gå in och få en lång varm dusch och landa i upplevelserna från de senaste dagarna! Trots att jag är uppvuxen med vinter och har erfarenhet av långa kalla vinterdagar, är jag glad att vi hade gjort kortare vinterturer innan Muddus. Jag kan absolut rekommendera ett riktigt vinteräventyr, men man ska då tänka på att det här äventyret krävde ett visst mått av erfarenhet. Muddus var ett äventyr jag aldrig kommer glömma och bjöd på en intressant blandning av utmaningar och vacker vinter miljö.