Muddus Del 4 – Muddusfallet

Sovmorgon! Så skönt det är att få sova tills jag vaknar av mig själv. Min kropp värkte och tröttheten var överväldigande. Jag kände mig helt knäckt! Kring mitt på dagen hade vi alla tagit oss upp och vår gruppledare samlade oss för att göra en liten sväng till Muddusfallet. Jag och en av vännerna som också hade haft det tufft dagen innan tittade lite tveksamt på honom och undrade om det var långt, men han försäkrade oss om att det var väldigt nära och att vi skulle orka. Han hade rätt och det var lite roligt att åka iväg i snölandskapet tillsammans. Det gick njuta av omgivningen nu när vi inte var nedtyngda av våra packningar. Vi kom fram till en utkiksplats för fallet och stod på rad och fotade det som nu vintertid var ett fastfruset isfall. Vi passade också på att ta ett gruppfoto.

När vi började bli lite för kalla började vi åka tillbaka och två av killarna började tävla i baklängesåkning. Vår gruppledare som var en av dom, fick problem och ramlade omkull baklänges med skidorna spretandes upp i luften, två andra försökte hjälpa honom att räta upp skidorna och komma på fötter. När vi såg gruppledarens ormande för att komma på rätt köl igen brast vi alla ut i ett härligt gapskratt som höjde vårat humör. Med sina vänners hjälp kom han på fötter igen och vi tog oss glada tillbaka till stugan. Vi uppehöll oss i närheten av stugan under dagen och tittade på de vackra snötäckta träden. Under Muddusturen hade vi också i uppdrag att berätta om ett ämne vi valt och den här dagen var det min tur. Jag hade valt att läsa på om solen och dess effekter på jorden och klimatet, vilket för mig varit mycket intressant att läsa på om. Efter den lilla genomgången hade vi en kort klimatdiskussion och mitt intresse av ämnet ökade lite till. Efter mörkrets inbrott såg vi plötsligt något lysa svagt mellan träden. Det höll oss sysselsatta ett tag att fundera på vad det kunde vara. Ljuset tycktes försvinna ibland och sedan komma tillbaka. Några av oss tyckte att det var våra egna rörelser som gjorde att det försvann och andra menade att det var ljuset som rörde sig, och vi spekulerade i om det var månen som reste sig bakom träden. Det visade sig vara vår lärare med sin pannlampa som överraskade oss med att redan tagit sig hela vägen till stugan!

Jag hade fått låna vår lärares flaska med t-sprit innan vi hade skilt oss åt då jag missbedömt hur mycket sprit mitt kök förbrukade. Jag hade inte tänkt på att flaskan var gjord av aluminium och som de flesta vet leder metall kyla. Yttertemperaturen i kombination med det lilla vinddraget och innehållet av vätska som är lika kall gjorde flaskan minst sagt iskall. Jag försökte tända mitt kök med tändstickor men blev alldeles för fumlig med vantar på och tog av dom bara för att tända köket, utan att hinna tänka mig för greppade jag tag i flaskan för att flytta den och den plötsliga grymt kalla kontakten med fingertopparna mot flaskan brände till som eld! Smärta sköt igenom hela fingrarna. Jag släppte flaskan lika snabbt som jag tagit den och flaxade instinktivt med fingrarna i luften. Efter några grimaser och suckar av smärta fick jag lov att värma handen innanför jackan ett tag innan jag kunde fortsätta att ordna med middag.  Vi gick alla och lade oss tidigt den här kvällen, vilket var skönt, men jag mådde illa en stund innan jag somnade. Jag funderade om det kunde ha varit något i maten som inte var bra för mig eller om det helt enkelt var trötthet som gjorde det. För att få tankarna på annat slösade jag lite ström i mobilen och lyssnade på en ljudbok innan jag somnade.