Muddus Del 2 – Kylan fortsätter

Vi vaknade upp i vårt läger till en dag med samma påträngande kyla. Efter en frostig frukost och ihoppackning av utrustning småpratade jag med tjejerna igen medan vi inväntade dagens strapats. Vi delade samma känslor efter vår första natt. Vi gillade inte vintertältning och kunde kallt konstatera att vi inte var gjorda för vinterturer med övernattning. Ord som bastu och varm dusch dök redan upp i konversationerna. Ett tecken på att gårdagen och natten varit påfrestande. 

En av våra vänner erkände att han tagit med sig för lite kläder och inte kunnat sova något för att han frös. Vi blev oroliga för honom när vi visste att ytterligare tre dygn med minst samma kyla väntade oss. Vi gav oss iväg på skidorna i den fluffiga djupa snön och med min tunga packning upplevde jag det svårt att reglera temperaturen. Så fort vi skidade blev jag svettiga av påfrestningen, även långt bak i ledet där det bildats ett spår och gick glida fram bättre, och så fort vi stannade till trängde kylan på och fick flera av oss att frysa. Det gick inte stå stilla mer än 5min innan kylan trängde sig in innanför kläderna och vi övade snabbt in snitsen på att rycka fram dunjackan och hänga på oss så fort vi stannade upp för något. Den böljande terrängen gjorde att min packning kändes ännu tyngre, men jag orkade fortfarande hålla humöret uppe.

Vid lunchen kändes det ganska trevligt ändå att stå och äta lunch med vännerna mellan de vita björkstammarna och dansa med tjejerna i snön för att hålla värmen. Det blev tyvärr ett tråkigt avslut på lunchen när vår vän med för lite kläder meddelade oss att han var tvungen att avbryta då han inte alls mådde bra. Vår lärare skulle följa med honom tillbaka och överlämnade ansvaret för gruppen på två av killarna som ledde oss vidare. Det var imponerande att se hur uppdraget togs på fullaste allvar av en av killarna som skötte det hela exemplariskt med utmärkt ledarskap trots att han visste att vi var fullt kapabla att ta hand om oss själva. Jag blev både glad, stolt och inspirerad över hur han klev fram och visade sitt rätta jag när det gällde på riktigt och jag är säker på att vi alla kände oss fullkomligt trygga där ute i vildmarken.