Miljögrubblerier efter jobbet

Alla vill äta kakan och ha den kvar! 

Efter dagen i Aitik gick mina tankar runt om det vi nämnt om miljö under dagen, och jag funderade djupare kring behovet av industrier kontra bevarandet av naturen. 

Det var inget nytt för mig att fundera över de här tankarna, men nu behövde jag få lufta tankarna i lugnet i skogen och få frisk luft i lungorna så jag kunde tänka ostört. Jag har ett stort behov av att vara nära naturen och vistas i skogen, och nu kände jag ett påträngande behov av att känna vinden i håret, doften av gräs och se grönska och blommor. I perioder när jag har mått dåligt har skog och trädgård lugnat och helat mig. Jag är så tacksam att jag fått växa upp i ett land där skog, natur och djur har funnits nära. 

Jag har förståelse för människor som kämpar med näbbar och klor för att bevara all skog vi har. Utan dem hade vi nog inte haft naturreservat och nationalparker. Guldpärlor i naturen helt enkelt, både för våra egna behov och att ge till framtiden. Det skulle kännas fruktansvärt tragiskt om vi förstörde all natur och inget finns kvar till framtiden. Vi överlever inte heller utan naturen.

Men det måste ju finnas utrymme för alla. Vissa tycker att skogsbolagen, gruvindustrin, vattenkraft, pappersmassaverken o.s.v. är det värsta som finns! De tycker att industrierna är djävulen själv. Och visst är de i varierande mängd miljöförstörande, inget snack om saken, men att inte ha dessa industrier skulle betyda avkall på vårt moderna liv. Skogsindustrin och massaverken förser oss med bl.a. papper av olika slag. Inga massaverk – inget toalettpapper – använd mossa istället!

Gruvorna förser fabrikerna med metaller som tillverkar bl.a. elektronik. Inga gruvor eller fabriker – inga mobiler, datorer eller bilar – då får vi personligen röra på fötterna och gå dit vi ska, eller skaffa häst! Många hus är byggda i trä, och vi har möbler i trä. Utan skogsindustri har vi inte tillgång till bräder och möbler i trä. Men vi bygger ju hus och gör möbler av andra material. Visst! Men det skulle också innebära storskalig brytning och fabriker av andra slag. 

Utan industrier skulle vi kastas tillbaka flera generationer i utveckling, och inte hinna njuta av naturen när vi själva måste odla och ta hand om vår egen mat och djur. Hugga vår egen ved för hela årets uppvärmning. Ta vara på ull och sy våra egna kläder, som vi sedan får tvätta för hand i en närbelägen iskall bäck. Även om livet förr lät charmigt så var det utan tvekan ett hårt liv, och fattiga länder har det så fortfarande.

Mitt drömliv är ett lantliv, men inte på premisserna av hur det var förr. Jag vill ändå bo bekvämt och inte behöva komma hem till minusgrader inomhus efter en dags jobb ute en iskall februaridag, och enda värmekällan är en vedspis! Jag har faktiskt provat på att leva så en höst och jag lovar att idyllen försvinner snabbt när det inte går att knata raka spåret in i en varm dusch eller slänga sig i soffan. 

Det finns tydliga fördelar med ett modernt liv men det kräver industrier. Vi är 10 miljoner människor i landet och de allra flesta vill ha ett varmt hem att komma hem till, och alla vill ha en mobiltelefon och ett bekvämt sätt att resa. 

Det pratas också om landets självförsörjning vilket jag tycker är en väldigt viktig fråga. Det visade sig lite under pandemins utbrott vad verkligheten kan bli om vi blir avskurna från andra länder och import. Men vad som kanske inte pratas lika högt om är att självförsörjning inte bara handlar om mat, utan även om allt annat vi behöver och använder.

De flesta av oss vill ha orörd natur och ändå leva ett bekvämt och modernt liv. Det går inte ihop. Utvecklingen går framåt och numera åläggs företag att restaurera och vidta åtgärder för att skydda miljön och minimera skadeeffekter. Det tycker jag känns toppen och väldigt positivt att vi hittar en väg framåt där både ett modernt liv och naturen kan få plats. Många blundar för att dessa regler finns och ser bara de nattsvarta delarna. 

Men om man ser det hela som våra personliga intressen då!? Vi har alla olika intressen och vi måste hitta sätt att samsas. Det går inte att säga att det ena intresset är viktigare än det andra. 

Skoteråkare som jag själv vill kunna köra överallt utan hinder eller begränsningar, men det krockar med andras viljor, med skidåkare som vill ha spår ifred och inte störas av bullret från skotrar. Och skoteråkningen krockar med renskötsel som anser att det stör renarna. Och skoteråkare krockar med naturbevarare som vill skapa nya naturreservat och bevara känsliga eller speciella arter och områden. 

Själv älskar jag som sagt skog men jag tycker vi behöver se hela verkligheten och ha förståelse för det komplexa samspelet mellan vår livsstil och naturen.