Lite till

Den här dagen i slutet av Maj gjorde jag ett tappert försök att ta bort den fula järnbron framför farstun. Ibland är jag som en liten terrier och tror att jag är mycket större och starkare än vad jag egentligen är och trodde att jag skulle kunna rubba en järnbro. Men den rörde sig förstås inte alls när jag försökte dra i den och knuffa på den. Min vän kom och vi försökte hjälpas åt att ta bort den, men handkraft var inte tillräckligt. Så jag kom idén att ta bilen till hjälp! Under protester från min vän som var rädd att vi skulle ha sönder något så körde jag fram min bil och stannade på lämpligt avstånd så vi kunde fästa en bogserlina i bron. Jag tyckte det var löjligt roligt att använda bilen till en sådan här sak och var lite väl nöjd när bron följde med bort från huset när jag smög iväg med bilen över gräsmattan. Problemet var löst och vi kunde bära bort bron och ställa den vid staketet tills vidare. 

Vi pysslade sedan på med att frilägga några överväxta trädgårdsplattor vid husgaveln och fick fram en välbehövlig uteplats. 

Efter en stunds vila på den “nya” uteplatsen ville vi fortsätta lite inne i huset och gick upp på övervåningen och tog bort ett värmeskydd som satt fast på murstocken. När vi ändå var där passade vi på att riva bort den enkelt byggda garderoben. Då råkade min vän se att det gömde sig ett trätak under de vitmålade plattorna, så vi kunde ju såklart inte låta bli att ta bort dem och få se hela det fina taket. Men då var det ju lika bra att ta bort masoniten på väggarna också! Så det slutade med att vi härjade på i sovrummet till mitt i natten innan vi gav oss för den här gången. Det är svårt att sluta ibland när det blir så snabbt en förändring. Vi gick ut i den kalla, dunkla vårnatten och andades in den friska luften innan vi satte oss i våra bilar och rullade nöjda hemåt. 

1 comment