Hemlängtan

Jag hade varit i Övertorneå under helgen i början av Juni och körde tillbaka mot Gällivare mitt på dagen före jobbet. I Övertorneå var det sommar och björkarna var gröna! Det var nästan dags att klippa gräsmattan och folk gick omkring utan ytterkläder. Ju närmare Gällivare jag kom så minskade grönskan. Jag började tänka på hur det är hemma i Jämtland på sommaren och föreställde mig min gräsmatta lysande grön, fåglarna kvittrandes i häggen och mammas trädgård översållad med vackra blommor. Jag fick plötsligt en stark hemlängtan, så pass att jag letade fram Jämtlandssången på YouTube! Jag skulle ha låtit bli att lyssna, ögonen tårades och jag kunde inte sluta tänka på Jämtland.

Här har alla ett trevligt öppet sätt och välkomnar mig med öppna armar, det är mycket mer än jag fått på tidigare arbetsplatser hemma i Jämtland tyvärr. Människorna här är snälla och genuint omtänksamma, och jag har ett riktigt bra jobb, så varför längtar jag hem? Det är något speciellt med hembygden (eller heimbygda på Jamska) där man har vuxit upp. Trots att arbetsklimatet är hårt hemma så är det allt det andra som lockar, naturen och kulturen. Jag är verkligen jamttaous (Jämtlandsflicka) i själen och det frodiga gröna Jämtland tycks locka och ropa på mig konstant i mitt undermedvetna. Men just nu var det förmodligen omställningen till ett nytt ”hem” och ny arbetsplats som gav extra hemlängtan, och det faktum att det börjar bli sommar. Jag älskar sommar! Det är då jag kvicknar till och börjar leva! Och där jag allra helst vill vara på sommaren är i Jämtland. Härligt grönt, glittrande vattendrag mellan höjderna och svala nätter, fjällturer och sommarregn med jämna mellanrum. Vintertid tror jag att det inte gör mig lika mycket att bo någon annanstans. På vintern försöker jag helt enkelt överleva.

Framme i Gällivare kunde jag konstatera att solen i alla fall värmde och sjön jag ser från husvagnen var äntligen isfri.

Det kändes väldigt underligt med ledig förmiddag och åka till jobbet nästan när det normalt är dags att sluta. Jag har aldrig jobbat skift förut så det här var nytt för mig. Det skulle nog ta ett tag för mig att komma in i rytmen och känna att jag får ut något av de lediga förmiddagarna. Men just den här dagen innebar ju att jag hade kunnat stanna i Övertorneå en extra natt. 

På jobbet var det lite krångel med vattendumpern. En hjulbult var lös och det hade kommit grus i vattentanken. Man kan ju undra hur det går till, men ibland fylls det vatten från den så kallade klarningsdammen och det hade tydligen rasat ner massor över pumpen i dammen och det upptäcktes för sent. Ett par killar ryckte ut från verkstaden och skruvade åt den lösa bulten och tog sig tid att titta på de andra också. Sedan försökte vi bli av med gruset genom att fyllla upp tanken med vatten och köra till lämplig plats och tömma den. Vi fick upprepa proceduren ett par gånger innan det slutade skramla i tanken. Alltihop drog ut på tiden så det resulterade i att det inte  blev någon egen körning för mig den här dagen. Men snart så. Snart skulle jag få köra själv!