Hemavan Del 8 – Hemfärd

Redan på morgonen märktes det stor skillnad i humör på oss. Jag tror vi alla kände av att vi varit ute länge och att vi skulle få komma hem på kvällen. Alla tycktes extra trötta och irritation hördes överallt. Vi packade ihop allt utan att prata allt för mycket med varandra och blev sen tillsagda att förstöra våra bivacker innan vi gav oss iväg. En bra regel att komma ihåg så att varken andra människor eller djur kunde kliva igenom någon av bivackerna och skada sig.

Vår färd från lägret började med brant sidolutning som var besvärlig och ännu mera irritation bröt ut. Jag kände mig fullständigt utmattad efter flera dagar i fjällen och nu väntade nedförsbackarna. Vissa bitar av leden kändes totalt livsfarligt att ta sig nerför. Jag var tacksam över att inte ha någon pulka efter mig när det räckte att försöka hålla kontroll över skidorna. Både trötthet och rädsla tog över när vi åkte utför fjället. Jag blev väldigt imponerad av en av vännerna som åkte före mig. Jag såg att hon fick kast med pulkan i en kurvig nerförsbacke och ändå klarade hon av att räta upp det hela och hålla balansen genom alltihop. Det var solig fin dag även den här dagen så det skulle egentligen ha varit fantastisk dag på fjället, och åkningen utför i solen är ju sådant som folk betalar för. Men jag kunde inte njuta den här dagen. Min energi var verkligen i botten och åkningen tog hårt på mig istället. Jag kämpade emot i kurvor istället för att glida med i svängarna och jag ville inget hellre än att få slippa skidorna. Det var med stor lättnad jag kastade en blick mot våran minibuss när vi äntligen kom ner från fjället. 

Äntligen kunde jag ta av mig skidorna och med glädje lämna ifrån mig dem. Vi samlades vid minibussen sen och hade en kort genomgång med vår guide innan vi skiljdes åt. Han frågade mig om jag kunde börja tänka mig att åka skidor nu, om jag tyckte det var roligare efter de här dagarna. Inombords ville jag nästan skrika, men svaret blev ett bestämt nej med en suck.

Såhär i efterhand när jag fått lugna ner mig och jag har hunnit smälta allt, så kan jag absolut tänka mig att åka mer skidor. Utsikten är jättevacker i vinterfjällen och jag ångrar ingenting med att ha varit med på det här vinteräventyret som hade inslag av både glädje och skräck. Jag uppskattade verkligen att få uppleva utsikten och luften på vinterfjället. Men om jag ska åka mer skidor måste jag göra det i min egen takt och kanske börja i “barnbacken”.