Hemavan Del 7 – Soldränkta fjäll

Vi skulle börja dagen med en lektion i hur man sätter upp tält i kraftig vind. Det kändes först onödigt då vi alla mycket väl visste hur man reser ett tält. Men vi fick en väldigt bra genomgång av vår instruktör som delade med sig ett helt annat synsätt på tältuppsättning. Jag fick en annan förståelse för varför tälten är utformade som dom är och bättre kunskaper i tältets olika delar och hur de fungerar. Jag blev glatt överraskad över genomgången och det blev en bra start på dagen. 

Sedan fick vi göra oss i ordning för att ta en dagstur genom en bäckravin mellan fjälltopparna. Vi skulle turas om att öva på att guida varandra, och en av vännerna ville ge mig en utmaning, så hon och en av killarna slackade efter men erkände inte att något var fel när jag frågade. Det skapade lite irritation i gruppen men jag försökte hålla mig lugn och fokusera på utsikten när vi tog pauser så de kunde hinna ikapp. Det var annars en fantastiskt vacker dag med strålande sol så det gjorde inget att ta ett par extra pauser. Solen värmde lite och ytan på snön blev glänsande som pärlemor! Vi fick också se ripor flyga förbi och höra deras mysiga knorrande läten. Det var en toppenhärlig dag!

Vi tog en lite längre paus och fick samtidigt lära oss hur man med hjälp av karta och kompass triangulerar sin position. En väldigt nyttig övning som jag har längtat efter att lära mig. Men det var inte riktigt så lätt att tyda kartan som det först verkade, och jag med flera angav fel position på kartan. Det var svårt att se vilken topp som var närmast eller högst, eller tillräckligt stor för att vi skulle se den som en topp på kartan. Lektionen var mycket intressant och fick mig att vilja lära mig triangulering och navigering bättre. 

Till lunchpausen hittade vi en härlig soldriva som var svår att slita sig ifrån. Vi satt kvar längre än vi skulle och jag tror att även vår instruktör hade svårt att slita sig från den sköna soldränkta platsen. Men vi fick vara kvar i området ett tag till för att öva nödbivacks grävning. Vi behövde hitta oss en lämplig plats att gräva på, göra både grop och block, och bygga ihop till bivacker på tid. Det blev inga fina bivacker när vi stressade men de blev faktiskt fungerande. 

Vi fick sedan ta oss upp på en höjd med vacker utsikt och vi fick även se vinden skapa en virvelvind bara en liten bit ifrån oss. Det var en häftig upplevelse att få se, och vi stod alla förtrollade och stirrade på den lilla mini-tornadon som nästan tycktes ha sitt eget liv och irrade lite fram och tillbaka. På väg ner från toppen var det lite svårt att skråa över formationerna som vinden skapat så det tog lite tid. Nu var det bara att skida oss tillbaka nerför i ravin och det gick betydligt fortare än på vägen upp till höjden. Jag höll mig lite i bakkant och ville inte att dagen skulle ta slut, men alldeles för snabbt var vi tillbaka i vårt läger. Vi åt middag i bivackerna och hade sedan en genomgång efter dagen och rolig kvällslek innan vi kröp in i våra snöiga grottor för natten.