Hemavan Del 6 – Bivackgrävning

Det här var bivack-grävar dagen! Hela dagen gick ut på att gräva oss in i snömassorna och göra våra egna tillfälliga bostäder inne i snön. Strax bortanför våra tältplatser fanns en ypperlig slänt täckt av tjock snö som var lång och hög nog att rymma alla våra bivacker. Vi valde plats och satte igång. Det såg nästan ut som ett gäng jordekorrar som kravlade, kröp och klättrade i slänten. Snöekorrarna skvatt iväg snö bakom sig ut från sina hålor, så det vara bara att passa sig om man behövde passera nedanför bosättningarna. Det var på ett sätt roligt att utforma våra egna lägenheter i snön, men det tog tid och var ansträngande. Jag började med att utforma snöblock till vår bivacköppning men lyckades inte särskilt bra och många block gick av. Så jag avbröt blocktillverkningen och hjälpte min bivacksambo med själva grävandet istället. När vi kom djupare in i snön behövde vi vara två för att skotta ut massorna i två steg. 

Det var skönt att ta en välbehövlig paus för lunch, som vi åt i tälten. Vinden hade tilltagit och det fladdrade hårt i duken. Ljudet kändes öronbedövande och jag kunde inte slappna av fast jag la mig ner på sovsäcken och blundade. Jag var glad att vi skulle få spendera natten i en tyst bivack. Snön har en fantastisk ljudisolerande förmåga och prat och annat inne i bivacken blir underligt dämpade. Ljuden utifrån isolerades bort nästan helt så det var som att befinna sig i en bubbla. Vi fortsatte gräva klart våra bivacker efter lunchen. Det blev en ganska mysig en-rummare med ståhöjd i hallen kombinerat köket, och en avstickare åt sidan för en mysig sovalkov.

Nöjda flyttade vi våran packning och sovsäckar in i bivacker, medan tälten fick stå kvar. Vi fick veta senare att vinden den här eftermiddagen nådde ca.19m/s, så det kändes väldigt behagligt att få gömma sig i bivackerna och slippa tältdukssmattret. Kvällen bjöd på en vackert röd solnedgång.

Ute såhär på tur händer det ju lite då och då att man måste göra nr.2. En blåsig dag som denna blev det lite bevärligare. Jag letade mig runt hörnet på slänten för att få vara ifred och kände den isande vinden slå emot mig. Jag trotsade vinden och fortsatte en bit till. Det var inte bra att det blåste så mycket, det skulle bli obehagligt att klä av sig. Men jag hade spaden med mig och försökte gräva lite djupare grop för att få skydd för vinden. Jag gjorde mig beredd, drog ner kläderna och hukade mig ner, och i samma ögonblick kände jag att gropen inte blev tillräckligt djup och vinden dånade på rakt mot öppen hud med vad som kändes som kyleffekt gånger 100! Stackars rumpan blev stelfrusen på bara en minut! Snabbt som tusan fick jag se till att bli klar och försökte springa tillbaka i snön för att få upp värmen i kroppen igen, men jag skakade av kylan fortfarande när jag kom in i bivacken. Det här kändes verkligen som ett misstag man bara gör en gång. Jag fick springa runt en extra sväng i snön för att försöka få åtminstone lite värme i kroppen innan det var dags att krypa ner i lugnet i sovsäcken. Brr! Snart blir det varmt igen!