Hemavan Del 5 – Pulka o bivack

Då var det dags att ut på tur! Växlande molnighet gjorde att vi ändå ibland fick njuta av solen. Innan vi nådde fjället skulle vi köra uppför en brant isig väg som blev övermäktigt för minibussen med släp bakom, vi började glida baklänges med hela ekipaget och var tvungna att stanna, lasta ur och gå upp med packning och pulkor. Bilen tog sig upp när vi lättat på vikten. Det blev inte den trevliga starten på dagen som vi hade föreställt oss.

Väl ute på leden fick vi njuta av nypistad led och kanonföre! Vi skulle alla prova pulkorna men för mig var pulkan alldeles för tung med dubbel packning på. Det kändes nästan omöjligt att rubba den. De flesta av oss samsades två och två på pulkorna så det blev extra vikt. Men jag trodde inte att en pulka kunde känns så tung, även om det var mycket packning på den så hade jag förväntat mig att det skulle kännas ganska lätt när den glider på snön. Jag har flyttat annat på snö och tidigare upplevt en positiv överraskning över hur lätt det gick på snö. Men nu dök den hårda verkligheten upp för att lära mig att det kan vara för tungt även på snö, och det sög musten ur mig.  Jag var tvungen att lämna ifrån mig  pulkan resten av turen. Ändå tyckte jag om idén med pulka och hade säkert tyckt det varit roligt med enkel packning och human vikt. Det har sina fördelar att slippa ha vikten på axlar och höfter. Framförallt när det är platt eller i lätt nerförsbacke blir det ju en betydande avlastning.  

Vi fick njuta av en vacker utsikt under lunchen men vi stannade tyvärr i lite väl vindutsatt läge, så rasten blev inte längre än nödvändig. 

Precis före en brant nerförsbacke hittade vi en plats att slå läger på. Vi reste upp våra tält och fick en lektion i hur viktigt det kan vara att bygga en vindskyddsvägg en bit från tältet, och vi påbörjade även det projektet. 

Sedan åkte vi iväg längre bort med skidorna och fick lära oss att göra en nödbivack. Den blev jättemysig! Vi grävde oss in i en slänt och ställde våra skidor över, sedan täckte vi dem med snöblock som vi skurit ut från en annan del av slänten, sen skottade vi på lite mer snö för att täcka yta. Vi kröp in allihop och fick gott om plats. Solen lyste in genom ingången och spred sig över snöväggarna. Vi ville inte kliva ur och stannade kvar en stund extra och myste innan det var dags att fortsätta. Vi skidade tillbaka till våra tält i en vacker idyllisk solnedgång. 

Efter middagen hade vi fått i uppgift att skapa lekar som vi alla skulle delta i, i syfte att få upp värmen innan vi skulle lägga oss. Det gör otroligt mycket att kunna krypa ner i sovsäcken med överskottsvärme än att lägga sig lite för kall. Den här kvällen var det jag och min tältkamrat som var utnämnda lekledare, och vi drog igång en ”jaga svansen” lek. Det blev tjejerna mot killarna vilket skapade en rejäl och rolig fajt med mycket skratt. Tjejerna vann men det tog en stund innan killarna kunde erkänna det. Lekpasset avslutades med stretching som kändes mycket välbehövlig efter flera dagar med skidåkning och grävande. Varm i kroppen och med en skön uppmjukad känsla kunde vi krypa in i tälten och sova.