Hemavan Del 3 – Fjällkänsla

Dagen började med teori igen och sedan skulle vi ut på en åker och genomföra en examination i kamraträddning. Det kändes nästan lite pinsamt att gå omkring på en åker, sticka ner sonden i marken och gräva i det tunna snötäcket med trafiken alldeles bredvid, undrar vad bilförarna tänkte egentligen? Men vi försökte se det humoristiska i det. 

Efter lunch var det dags för en fjälltur igen. Vi sicksackade oss uppför fjället. Det kändes jobbigt att veta att hela den sträckan vi tog oss uppför skulle jag vara tvungen att ta mig nerför igen. Men jag fick slå bort den obehagliga tanken med att titta på den vackra utsikten istället, och njuta även fast det var lite mulet. Bara att befinna sig till fjälls och ha en utsikt var värt mycket. Jag försökte hinna kasta en blick på omgivningen så ofta jag kunde och suga åt mig av känslan som infinner sig när jag är i fjällen. Det är nästan som att luften är annorlunda i fjällen. Växtligheten är absolut annorlunda och de knotiga små förkrympta björkarna är ett typiskt tecken för mig att jag är i fjällen. Kombinerat med brantare terräng, högt belägna myrar och marktäckande växtlighet ger det ett speciellt intryck. Såhär på vintern var det nog det kraftigt vindpinade snötäcket i kombination med björkarna, och djupa snödrivor i sluttningar som gav mig den där speciella känslan.

Dagens övning handlade om att använda sig av kompassen och följa kompassriktningen. Jag uppskattade övningarna för jag har alltid velat bli bättre på att använda just kompass och önskade att lektionen varit ännu mer omfattande och längre. Det var inte så enkelt som det först lät att omvandla bilden på kartan till verklighet och att kunna syfta med kompassen för att ta reda på vart vi befann oss på kartan. 

Dagen avslutades och det var dags att ta sig ner från fjället igen. Det gick lite bättre den här dagen även om det fortfarande var väldigt obehagligt. Men en ledig kväll väntade på vandrarhemmet.