Hälsokontroll

Innan jag kunde påbörja min anställning behövde jag göra en hälsoundersökning på en företagshälsovård. En kvinna ringde från företaget och bokade in mig. Hon lät väldigt kort och nästan irriterad, och jag blev en aning nervös inför besöket. Jag blev inbokad på en morgontid i Gällivare, och hade sett på vädret att det kunde komma snö under natten i Gällivare. Det kändes lite oroande med tanke på att jag hade lånad bil och sommardäck. Jag hade fått låna min mammas bil för att flytta min husvagn och skulle nu efter hälsoundersökningen köra den hem till Jämtland igen. Tidigt på morgonen rullade jag iväg mot Gällivare och njöt av lite sol och en lugn morgon. Jag kände mig väldigt behaglig till mods och tänkte på hur framtiden skulle bli. Nu var allt grått och det låg lite snö kvar här och där och jag föreställde mig sommargrönska och varma vindar. Hur skulle miljön se ut om en månad eller två när jag ska helgpendla till Övertorneå? Skulle det ha börjat grönska i träden och i dikena? Eller skulle sommaren dröja lite till? Jag visste ju att det går fort här uppe i norr när det växlar mellan årstiderna. 

Långsamt började min resa ändras från en fridfull idyllisk bilresa till ett körande som krävde mer närvaro av mig och svepte bort det sköna lugnet. Ju närmare jag kom Gällivare ju mer snö låg det kvar på vägen. När snöslasket täckte mer och mer av vägen sänkte jag hastigheten. Bilar började köra om mig och jag insåg att jag körde som en “gammal pensionär”. Inte för att bilen i sin ägarinnas händer någonsin pensionärskörs, men jag var inte bekant med bilen och hade inte någon lust att testa gränserna och bekanta mig med hur just den här bilen beter sig när däcken inte längre greppar i vägbanan. ”Dom får fasen köra om!” fräste jag för mig själv inne i mitt huvud. Jag vet själv hur irriterande jag tycker det är med bromsklossar på vägen och nu var jag en själv. Men ingenting fick hända nu! Varken med mammas bil eller något som skulle äventyra starten på nya jobbet.

Snösträngarna på vägen blev tjockare och det kändes helt absurt! Herregud! Det var ju 2-3v sedan det fanns snö på vägarna någon annanstans. Och jag som är sommarmänniska! Jag tycker det är riktigt tungt med vinter, snö och kyla. Det känns liksom påfrestande på kroppen med kylan och på vintern tappar jag helt lusten att göra något. Ibland kan jag känna hur jag hade velat gå i ide och vakna igen när solen skiner och snön börjar smälta bort. Men nu är det vår och snart sommar! Inte för att det syntes genom snön, men enligt kalendern är det vår. Jag undrade hur kort sommaren verkligen är i Gällivare och kände lite motstånd att få veta svaret. Kommer jag få känna att det är sommar den här sommaren? I vilket fall skulle det nya jobbet bli väldigt spännande och jag satt som en uggla i bilen och vred huvudet hit och dit när jag närmade mig Aitik. Snart skulle jag få se min nya arbetsplats! Jag såg en skymt av de väldiga massorna bakom träden, och från korsningen till Aitik tog jag tid så jag skulle veta hur lång tid det skulle ta att köra till jobbet. 

Väl inne i Gällivare hittade jag en parkering alldeles bredvid företagshälsovården. P-skiva! Ah! Någon sådan hade jag ju förstås inte. Jag letade runt i bilen och hittade en pappersservett där jag kladdade ner vilken tid jag parkerat och placerade den vid vindrutan. Med en lättnads suck låste jag bilen. Jag hann i tid trots snön! Bilarna bredvid var täckta av ett decimetertjockt lager med snö. Herregud det är inte klokt! Med ett skratt skyndade jag mig att ta en bild till mamma på hennes bil som plöjt sig in på en p-ficka. 

Jag har alltid tidigare känt mig som en människa som tillhör den norra halvan av Sverige och känt mer tillhörighet till ”norrland” än till någon del söder om Jämtland. Men efter att ha bott i Övertorneå i 3år känner jag starkt att jag kommer från ett område mellan ”norrland” och ”södra Sverige”. Även om det geografiskt är uppdelat så att Jämtland-Härjedalen hör till norra Sverige så är inte känslan så längre. Framför allt när det kommer till natur och väder. I Jämtland upplever jag att vår och höst mer utdraget än vad det är på den här breddgraden. Sommarsäsongen är nästan en månad längre hemma och vintern har betydligt mildare köldknäppar. Även kulturen och hur människor överlag beter sig, skiljer sig lite åt, och jag upplever att Jämtar är en blandning mellan norr och söder. 

Jag misstänker att min känsla av ”Jag är tydligen inte norrlänning som jag trodde!” kommer att förstärkas med att bo och jobba i Gällivare. Det blir intressant att se.

Jag gick in på företagshälsovården och en snäll och gullig sköterska, som inte verkade ha den bästa dagen på jobbet, tog emot mig. Vi in på hennes kontor och pratade. Hon verkade ha huvudet någon annanstans den här dagen och ett par gånger glömde hon bort vad hon skulle fråga om. Det var ett trevligt samtal där hon tryckte mycket på vikten av fysisk träning. Jag tänkte för mig själv att det borde väl vara underförstått att jag inte är en soffpotatis när jag berättat vad jag jobbat med, men jag hade absolut inget emot att prata träning med henne. Hon gav mig ett bra tips att variera träningsmetoder mycket för att inte bli less och att ta promenader. Promenader! Där sa hon något viktigt för min del! Jag har aldrig accepterat promenader som träning, och jag har lätt för att pressa mig för hårt när jag sätter igång, och sedan blir det istället för sällan. Det var ett värdefullt tips hon kom med för min del, att jag ibland faktiskt kan ta en promenad istället för att jogga, cykla, gymma eller vad det nu är, speciellt om jag känner mig sliten. 

Vi gick vidare till andra rum för hörsel och syntest, och jag fick veta att min hörsel var på gränsen till en bullerskada. Jag vill absolut behålla både syn och hörsel så länge jag kan, och nu förstår jag varför höga ljud känts mer obehagligt sista halvåret än vad det gjort tidigare. Jag uppskattade verkligen att jag fått reda på hur det låg till med min hörsel så jag kan tänka till och vara mer noggrann med skydd.

Den snälla sköterskan fortsatte vara lite disträ och jag hoppades verkligen för hennes skull att det bara handlade om tillfällig sömnbrist och inte något allvarligt. Hon hade verkligen en trevlig utstrålning och kändes som en genuint snäll person. Den typen av person som jag gärna vill bli vän med, och det skulle såklart vara roligt med nya vänner. Någon att umgås med en ledig helg kanske. Jag hoppas jag får träffa henne igen!

Det blev dags för drogtestet och det var en helt ny upplevelse för mig! Att göra nr.1 med olåst dörr och en öppen lucka i väggen så att jag utan tvivel förstår att personen på andra sidan hör allt! Och att inte få tvätta händerna direkt efteråt kändes svårt. Jag försökte se det humoristiska i hela situationen och det var ju snabbt över. Nu råkade det vara så att jag hade varit lite för bra på att dricka vatten den här dagen så koncentrationen kunde hända var lite för svag, ironiskt nog då jag brukar vara alldeles för dålig på att dricka. Sköterskan tänkte på att jag hade långt att köra till Gällivare och erbjöd mig att ta ett salivprov för att inte behöva köra en extra sväng dit bara för att ta om provet.

Så plötsligt satt jag där på en stol med en papperslapp under tungan och en sköterska som pratade om citroner. Jag gungade på fötterna som ett barn och var ganska så road av situationen. Då och då kom sköterska för att titta på papperslappen. ”Nej, en stund till!” hörde jag upprepade gånger. Sköterskan började bli less och ville att jag skulle koncentrera mig på något riktigt surt för att det skulle rinna till i min uppenbarligen torra mun. Tillslut hade ändå papperslappen sugit åt sig det den skulle och vi kunde avsluta testet. Medan sköterskan klistrade på etiketter på provburkarna började hon säga några avslutande meningar. ”Och om du hör något från mig.. Nej förresten! Du kommer inte höra något från mig. Jag skickar dina provsvar direkt till din arbetsledare, och det finns inga hinder för dig att jobba i gruvan.”

Jag kunde nästan inte hålla tillbaka skrattet när hon plötsligt var så bestämd på rösten. 

Den goa sköterskan avslutade min hälsokontroll och jag kunde gå därifrån. Hon påminner mig lite om en kär vän och jag hoppas att jag kommer hamna i en stickprovskontroll för droger i sommar, så kanske vi ses igen.