Gräsklippning

Att klippa gräset är ju något man ska göra på rutin precis som att städa eller diska, och så är det inget mer med det. Men just på den här tomten i alla fall var det inte bara vanligt gräs, utan snabbväxande ängsgräs som jag behövde kämpa ner med en uråldrig liten gräsklippare som gått i arv i två generationer. Den stackars lilla gräsklipparen startade snällt och gjorde sitt bästa att kapa ner gräs som var högre än den själv, och jag fick svettas ordentligt med att baxa runt på den i höggräset. Jag vickade upp den och la den över gräset en liten bit i taget så den långsamt fick tugga sig ner genom de gröna stråna, men gång på gång blev det för tungt för den så den stannade av motståndet och jag behövde dra igång den igen. Jag och klipparen kämpade oss igenom nästan hälften av gräsmattan. Men då fick den lilla stackaren nog och ville inte starta igen. Jag hade full förståelse att den protesterade tillslut, och jag kunde behöva ge upp själv. Det hade tagit lång tid och efter dagens fyspass kände jag att jag hade behövt en annan klippare. En självgående kanske! Sommarbesöken till huset behövde ju handla om mer än gräsets våldsamma växtkraft. Med ett nytt jobb kanske jag snart kunde byta upp mig till en bättre version av klippare. Till dess fick jag både träningspass och vistas längre tid ute i grönskan. Klipparen fick svalka av sig inomhus medan jag tog en paus och njöt av den härliga sommardagen ute på gården.

Ljuvliga sommar!