Funderingar

Efter att ha tagit en titt på huset var jag ganska snabb på att ringa ett av numren som stod på ”till salu” skylten på väggen och en äldre man svarade. Det var han och hans syster som sålde deras pappas dödsbo. Han frågade mig om jag varit in i huset och skamset erkände jag, men skyllde på att vi bara skulle ta en snabb titt för att se om det fanns el i huset. Han tyckte inte om att jag gått in utan lov och förklarade att de beslutat att låta huset stå öppet efter upprepade inbrott. Att låsa resulterade ju bara i sönderbruten dörr och lås. Jag frågade om pris och han gav ett lågt prisförslag, men ville att jag skulle diskutera det närmare med hans syster. Priset var ingenting för en fastighet, men i min dåvarande situation som arbetslös maskinförare hade jag inga pengar. Så varför tittar man på fritidshus när man inte har råd? Det är inte alltid så bra tajming när det man söker och önskar sig dyker upp. Skulle det bli ett hus nu var det tvunget att bli lån såklart och därefter skulle det dröja innan jag skulle få råd att göra någon förbättring på huset.

Tankarna började snurra och jag grubblade ett tag över situationen. Billigare ställe var ju omöjligt att hitta, men jag var tveksam på om jag skulle bli beviljad lån, även om det nu var ett mindre lån. Och var det värt att köpa fastigheten och i värsta fall låta det vänta år efter år tills jag fått ett jobb med tillräcklig lön för att göra något? Om jag ändå skulle ta lån och skaffa ett eget hus kanske det var bättre med ett dyrare, men som ändå var i skick att användas på en gång? Men banken då!? Ville dom låna ut till mig när jag inte hade något fast jobb? Är det rätt plats spelar pris och skick mindre roll, men var det här rätt plats? Det där med inbrott lät ju inte så trevligt det heller, men det borde ju bli bättre när man börjar klippa gräset och det syns att någon är där ibland. Jag tog i alla fall nästa steg och ringde systern och vi kom överens om att träffas i huset. Men innan det mötet ville jag se huset igen, men i dagsljus den här gången. Jag åkte dit med min bästa vän för att få lite mer perspektiv och titta i lugn och ro. 

Vi gick in och tittade närmare på murstocken och insåg att det skulle behövas en hel del renovering. Det var sprickor överallt i muren och det var ingen tvekan om att golvet lutade. Väggarna gick i vågor åt alla håll, och efter att ha kastat en blick i matkällaren utifrån såg det inte så lovande ut för golvets del. En del av trossbotten var borta och så även spånet innanför. Uppblött och trasig papp hängde ner från trossbotten, och från den platsen vi stod på kunde vi se att det saknades stora delar av den murade grunden. Så pass mycket av grunden hade ramlat bort från två sidor av huset, så att den delen av huset såg ut att sväva viktlöst över marken. Fönstren hade definitivt passerat sitt bäst före datum och flera var spruckna och delar av glasskivorna hade ramlat bort. Så redan efter en andra titt hade jag skapat en checklista i huvudet på några riktigt tunga renoverings punkter. Huset visade verkligen upp sig från sin sämsta sida. Men jag hade ju förstått med en gång att det var ett renoveringsobjekt. Priset kändes fortfarande bra, och jag blev inte avskräckt över hur mycket det var att göra, men jag var orolig att jag inte någonsin skulle ha råd att kunna renovera det. Ändå kändes det lockande att skaffa huset. Jag var riktigt sugen och redo på att hugga tag i ett projekt, att ha mitt egna ställe där jag verkligen kunde göra vad som helst, bara fantasin som sätter gränser. Vetskapen om att det var en timmerstomme och lite ensamt mitt i skogen passade mig perfekt! Jag hade ju hela livet framför mig att fixa med huset. Det fanns ingen deadline! För att veta om jag hade möjlighet över huvud taget att köpa huset så pratade jag med banken och fick lånelöfte. Nu började det bli på riktigt men jag var ändå inte säker på att jag ville köpa just det här huset och behövde lite mer betänketid.

Om jag hade vetat då det jag vet nu 16år senare hade det nog kanske aldrig blivit någon affär, men där och då var jag ung och hade arbetslust. Jag ångrar dock absolut inte erfarenheterna jag fått med att renovera huset. Jag har lärt mig mycket om hur alla delar av ett hus fungerar, och vissa delar i detalj hur man gör, och jag har fått växa som person med att handgripligen göra allt som behöver göras. Jag har fått testat, insett att det blivit fel, tagit konsekvenserna, lärt mig och blivit bättre. Jag har fått fråga mig fram hos de som kan eller läst mig till hur jag ska göra, och ibland tvingat mig att göra saker jag helst velat slippa, men oavsett om jag tyckt om mina arbetsuppgifter eller inte har det varit bra erfarenheter och jag har kunnat känna mig stolt att jag löste det hela på ett eller annat sätt och att jag har lärt mig något.