Från allra första början

Det var Februari 2006. Jag ville flytta ut i skogen långt från allt och alla, och var i stort behov av egen tid och att kunna pyssla på ostört hemma i lugn och ro. Jag drömde om en lantgård där jag kunde ha både djur och odlingar, och kunna pyssla på i lugnet. Så jag sökte aktivt på flera bostadssajter och drog med min dåvarande pojkvän att titta på olika gårdar. Men det var alltid något som inte stämde. Som en gård som var belägen bredvid en soptipp, hade inlandsbanan bredvid gräsmattan och tillhandahöll en grusväg precis utanför farstukvisten som ledde till en grustäkt. Gården var inte längre så lockande när vi föreställde oss att kliva ut på farstukvisten och sträcka på sig  för att sedan vifta bort dammet med handen när en lastbil dundrade förbi 1m från nästippen. Jag blev alltmer frustrerad av att inte hitta någon lämplig gård att flytta till och min dåvarande sambo ville egentligen inte flytta alls. Plötsligt kom han hem en kväll efter en isfiske tur och berättade glatt att han hittat ett fritidshus till salu i skogen. Han undrade om jag inte kunde tänka mig att ha ett fritidshus att åka till och pyssla med istället för att flytta. Ett fritidshus var ju inte riktigt samma sak, men jag skulle i alla fall ha mitt eget ställe att fly till och där jag kunde vara för mig själv och hade utrymme att göra allt möjligt roligt. Huset i skogen hade sett ut att vara skabbigt och nedgånget men jag kunde väl i alla fall titta på det?

Direkt gick jag med på att åka dit och smygkika på stället för att få en uppfattning av platsen. Det var ju roligt att åka och titta på hus så för den skull kunde jag ju ta en titt. Jag ville inte prata med någon ägare i första skedet, för oftast var det ju bara att vända på klacken direkt.

Min mamma var pigg på att följa med på äventyr så vi följdes åt till fritidshuset mitt i skogen. Tyvärr blev inte tillfället det bästa då vi besökte huset i skymning, men det var bra för mig att titta på i lugn och ro med min mamma och få en känsla för platsen. 

Ett skabbigt hus kanske var en underdrift. Trasiga fönster och en dörr som skulle ge upp vilken dag som helst mötte oss, och vid några närmare kliv mot huset såg vi att panelen hade rest sig i sidorna och formats lite som skålar i åtskilliga års uttorkning i solen. Färgen runt fönstren hade flagnat på 2-vånings huset och det såg helt enkelt ganska sorgset ut. Min mamma klagade lite på det dåliga skicket men själv tänkte jag på hur det kunde bli i framtiden och att ha ett alldeles eget tillhåll i skogen för mig själv, och svarade min mamma med ett leende och att det var ju ett renoveringsprojekt jag ville ha. Jag ville ha ett ställe jag kunde fixa upp själv och sätta min egen prägel på. Visserligen hade jag då tänkt mig i mindre skala som att bygga om någon del av huset och byta ytskiten, men ändå förändra det till mitt. Jag tycker också att det är en annan känsla i äldre hus. De har själ och historia. Nya hus för mig är så tomma att jag känner mig obekväm i dem. Ett tomt skal istället för ett hem. 

Vi försökte kika in genom fönstren för att se om det fanns el, men gardinerna hängde i vägen så det var svårt att se något. Vi pulsade vidare i snön för att titta på gårdens övriga byggnader, en tragisk ihopsjunken ladugård, en förfallen gäststuga och förstås ett utedass kombinerat med vedbod. Vi tog oss en titt på ladugården först som helt saknade ytterdörr. En korridor löpte tvärs igenom byggnaden och delade den på hälften. På ena sidan var en verkstad som verkligen var ett så kallat bombnedslag med saker överallt. Andra sidan var en ladugårdsdel som var relativt tom. Den stackars timrade byggnaden gick nästan av på mitten.

Vi pulsade vidare till gäststugan som visserligen hade nyare fönster men var i minst lika dåligt skick som de övriga byggnaderna. Golvet var helt uppmurknat och en kökssoffa hade sjunkit ner i plastmattan som böljade sig fram över golvet. Stugan hade också en liten köksdel som såg hemtrevlig ut bortsett från att det var förfallet. Mörkret föll snabbt och vi tyckte det var bäst att gå tillbaka till bilarna. Men när vi var framme vid boningshuset igen kunde jag inte låta bli att känna på dörrhandtaget. Till min förvåning sjönk handtaget ner.

Överraskat utbrast jag ”Det är öppet”!

”Ha ha! Är det? Vad roligt! Då går vi in då!” svarade min mamma glatt.

”Men det kan vi ju inte göra! Det är ju olagligt!”

”Äsch! Vad är det med dig? Kom nu! Det är klart vi måste se hur det ser ut inuti! Vi behöver ju ta reda på om det finns el!”

Min mamma gick nyfiket in med bestämda steg och jag smög efter som en strykrädd katt.

Jag har efteråt tänkt på det tillfället flera gånger och skrattat för mig själv. Jag behövde nog lära mig att vid väl valda tillfällen utföra en dos oskyldiga olagligheter för mitt eget bästa. Vi gjorde ju ingen skada med att ta en snabb titt. Det var en bra lärdom från min mamma att inte ta allt så allvarligt på saker och ting.

Vi möttes av en hall med den gamla klassiska avocadogröna kulören som här och där hade börjat släppa från väggen och visade den minst lika genomträngande blåa färgtonen. Dörrar och lister var målade i den ytterst osmakliga färgen av ljust rosa. Att jag fann färgen väldigt osmaklig var nog inte bara för att jag avskyr rosa, det var en ganska schaskig nyans. Den rosa färgen hade målats över en hel vägg också men då med gröna lister! Så tjusigt! Usch!

Masoniten på väggarna bågnade utåt och golvet lutade mot trappan till höger om oss. Min mamma konstaterade snabbt att ”här måste en golvås ha gått av!”

Till vänster om oss fanns dörröppningen in till ett kök. De vita masonitväggarna och vitmålade porösplattorna i taket gjorde rummet lite ljusare. En grå, sprucken plastmatta täckte golvet. Men lite lyx fanns i det här rummet! En marmorskiva som diskbänk och några rader vitt kakel på murstocken bakom spisen. Det hade nog sett fint ut när huset levde.

Rummet innanför köket gick i samma stil med vit masonit, men med ett äkta trägolv! Fantastiskt! Färgen lossnade i stora flagor från muren och byggde på känslan av ett gammalt övergivet hus. 

Rummet innanför hallen hade en lysande gul tapet på väggarna. Det fina trägolvet fortsatte in i detta rum, men tyvärr även de förfärliga porösplattorna i taket. 

Min mamma knatade uppför trappen och jag följde efter. Vi klev in i en liten hall ovanför trappen och den blågröna färgen följde med upp och täckte väggar och tak. Bredvid trappan fanns en midjehög vägg, och bakom den stod en gammal symaskin. Det såg ut att ha varit en praktisk och mysig syhörna, och jag kunde nästan se framför mig att någon suttit där med tyg och trådar i famnen vid sin dyrbara och viktiga symaskin. Utöver syhönan hade vi fyra dörrar att välja på. Mot muren var det byggt en vägg med en liten dörr på mitten. Bakom den dörren fanns ett gammaldags expansionskärl från ett gammalt vattenburet värmesystem, och bakom kärlet syntes murstocken. Vi valde sedan att titta in i rummet bredvid symaskinen. Det visade sig vara ett litet förråd, men alla sakerna var utspridda i ett kaos. Dörren mittemot trappan ledde också till ett förråd där samma pryl-explosion ägt rum. Men i detta förråd saknades det golv och grejerna stod på enstaka lösa bräder. De båda förråden rymdes under snedtaken. Men sista rummet hade full takhöjd, sovrummet. Ljusgrå tapeter och gråa lister. Så långt var allt bra. Men kunde det vara möjligt!? Jo faktiskt, ett golv täckt av omålad masonit! Jag blev ståendes ett par sekunder och stirrade på golvet. Masonit!! Jag förstod inte den praktiska innebörden att klä golvet med masonit, men fick lämna den tanken och fortsatte titta runt i rummet. En gång i tiden hade det stått en kamin mot muren men den rökgången hade byggts igen med murbruk. Under det sneda taket bredvid sovrummet fanns ytterligare ett rum. Ett litet krypin med ljusbruna tapeter och träpanel i taket. En gammal kökssoffa stod kvar i rummet så kanske det varit ett mindre sovrum. 

Inte någonstans fanns det spår av el i huset, så tråden som hängde från en stolpe vid vägen och in till huset var förmodligen telefon. Men i förråden kunde vi se och glatt konstatera att husstommen var gjord i timmer! Ett timrat hus gav ju helt andra möjligheter att få till ett mysigt och hemtrevligt hus. Glad och upprymd åkte vi hemåt innan det blev för mörkt, och funderade vidare på timmerhuset i skogen.

3 comments