Fram med kofoten

Äntligen kunde jag besöka timmerhuset som ägare till det! Jag var ivrig att få börja göra något och min livliga fantasi hade redan börjat göra planer för huset. Jag tog med mig hunden Kaxen till mitt alldeles egna timmerhus i skogen och min mamma gjorde mig också sällskap. Det var en kall morgon men vi trotsade kylan och tittade nyfiket närmare på huset. Jag tassade omkring med måttstocken och planerade för nya fönster tills fingrarna blev lite för kalla. Solen hade tittat fram så vi satte oss ute på bron en stund för att tina upp. Jag kunde inte hålla mig i skinnet särskilt länge och tog fram min medhavda kofot och gav mig på masonitväggarna framför muren. De gav upp lätt och blottade murstocken. En eldstad av något slag hade funnits tidigare i rummet för hålet in till rökgången var kvar. Svart och sotigt och med ett par lösa tegelstenar instoppade som stöttor. 

Nästa masonitskiva revs bort så vi kunde se timret. Fräscha fina stockar gömde sig bakom de knallgula tapeterna och den vågiga masoniten. Det var en lättnad att se att i alla fall timret var i bra skick! Det gick att ana ett spontat trätak bakom de porösa plattorna men jag vågade inte hoppas för mycket. 

Min mamma gick en sväng med Kaxen medan jag tittade vidare på murstocken och tog bort ett par kakelplattor i köket. Det fanns sprickor där i muren och jag hoppades verkligen att det bara var i yttersta putsen. Jag blev inte mycket klokare av att ta bort kaklet men mer utforskning fick vänta till annat tillfälle. Tiden hade sprungit iväg och det var dags att åka hem. Men jag längtade redan tillbaka till nästa tillfälle jag skulle besöka mitt timmerhus.

1 comment