Första sprängningen

Äntligen var det dags för sprängning! Det hade jag sett framemot! Jag tycker det är barnsligt roligt med en gnutta action här i livet. Så efter att ha varit hemvärnssoldat och varit med på olika sprängningar och skjutningar av vapen som får hela ens värld att skaka om, så var det med stor förväntan och entusiasm som jag nu skulle få uppleva sprängning i Aitik. Vi skulle alla samlas på bottenvåningen där de stora omklädningsrummen även agerar skyddsrum. Mina nya vänner gick längst in i ett av omklädningsrummen och satte sig på bänkarna och väntade. Jag satte mig nära väggen och mittemot mig satt en av våra kollegor som jobbar mycket tillsammans med borrarna. Ingen av oss sa särskilt mycket. Vi lyssnade mest på vad våra andra kollegor pratade om och väntade.

Och så var det dags och ett dovt muller spred sig i rummet. Det skakade i golvet och det kändes för ett ögonblick som att klinkerplattorna var lösa och skallrade under fötterna, och påminde om när ett jordskalv startar. Jag och min kollega tittade upp på varandra och log. Och jag kunde inte motstå att lägga handen på väggen för att känna vibrationerna även där! Jag tror min kollega blev lite road när jag skrattade förtjust över det kortvariga jordskalvet. Det roliga var över på några sekunder och även om jag hade önskat mig och förväntat mig en betydligt kraftfullare smäll och vibrationer av att spräcka berget i bitar, var jag ändå nöjd över att få känna en del av krafterna genom golvet, och det skulle till min glädje bli många fler tillfällen.