Fastkörning

I slutet av Mars lyckades en förkylning stoppa mig från att vara aktiv i mitt nyförvärv. Men jag lyckades i alla fall lösa en del till med papperen för fastigheten, och mäta upp storleken på husen för det behöver tydligen försäkringsbolagen veta för att försäkra husen. Hur det hela fungerar med inskrivningsmyndighet och fritidshusförsäkring fick jag lära mig allt eftersom. Jag fick även lite kvalitetstid med min mamma i solen nu när jag av naturliga skäl höll mig lugn. 

Några dagar senare kände jag mig pigg och packade med mig lite saker, tog med mig hunden Kaxen och åkte tillbaka till mitt timmerhus. Väl framme tyckte jag att det började kännas fel att parkera på vägen och låta min bil vara ett irritationsmoment för förbipasserande. Så jag tänkte mig att jag kunde skotta upp en bit framför huset där jag kunde ha min bil. Men hur mycket snö tror ni det kommer under vintern i Jämtland? Ganska mycket kan jag tala om! Visserligen hade det skottats en del i samband med husköpet, men inte för att kunna köra in en bil. Nu såhär på vårvintern hade det börjat smälta ihop lite. Till både fördel och nackdel. Snön var mer kompakt men också hårdare och isigare, och därmed svårare att pressa in snöskyffeln genom. Snömassorna som plogbilen kastat in under vintern var sammanpressad till en hård isvall i linje med staketet och kanske ett par decimeter hög. Den var svår för mig att ge mig på men jag hade nog med jobb med snömassorna närmare huset. Det tog tid och min ork började sina så när jag hade isvallen och lite lössnö framför och bakom den kvar, tänkte jag att bara jag kan köra över den där hårda bullen så går det bra. Jag stampade och kände på underlaget bakom vallen och det var hårt. Så det skulle inte vara några problem att köra in bilen, bara som att köra över en fartbula. Så jag satte mig i bilen och rullade in mot huset. över min privata fartbula. och sen stod bilen där den stod! Suck! Marken bakom isvallen var inte alls så hård som jag hade upplevt det när jag skottade! Hjulen sjönk ner och bilen hängde på isvallen. Trött som jag var försökte jag sticka in spaden och krafsa bort isvallen, men det kändes lönlöst. Jag fick tag på min mamma och hon kunde komma och hjälpa mig lite senare på kvällen. Jag gick in ett tag och vilade kroppen, och roade mig med att se Kaxens upptäckt av att han nådde upp med framtassarna till fönstret och kunde titta ut. Han tycktes verkligen gilla att ha utsikt över tomten och spanade nyfiket fram och tillbaka. Jag visade honom att han kunde titta ut genom flera fönster men han hade inte riktigt tid med mig och sprang vidare på egna äventyr. 

Efter fortsatt paus en stund till gav jag mig sedan på snöskottningen igen. Jag stack in spaden både här och där under bilen och försökte frilägga den. När jag tyckte jag fått bort det mesta gjorde jag nytt försök att backa ut utan att lyckas. Jag blev helt dränerad på energi efter all snöskottning och plockade ihop mina saker i väntan på att åka därifrån. Kaxen hade också fått nog för den här gången och snurrat ihop sig på en filt i köket under tiden jag krafsat runt under bilen. Han frös lite så jag såg till att han la sig i bilen istället. Jag startade den så vi fick lite värme och så kurade vi ihop oss där och myste medan vi väntade på min mamma. Hon kom efter en liten stund och med ett ryck från bogserlinan räddade hon oss från isvallen! 

Så mitt nyförvärv bjöd på en fastkörning! En läxa i att skotta ordentligt, att underlaget inte bär en bil bara för att det känns hårt att gå på, och att framhjulsdrivet inte klarar vad som helst. Ja så kan det gå när man vill kunna parkera framför sitt eget hus.