Egen körning och tjejsnack

Dags att köra själv! Det kändes väldigt bra att jag skulle få komma igång på riktigt. Äntligen fick jag köra iväg själv och göra något vettigt, någon nytta! Precis när jag skulle ge mig iväg ut till dammen ringde mobilen. Det skulle sopas grus på parkeringen och andra ställen och då behövdes ju vattendumpern för att sprida vatten och minska dammandet vid sopningen. Eftersom jag inte hittade överallt i gruvan än, så fick min kollega köra och jag följde med för att lära mig. Skulle det bli ytterligare en sådan här dag när det hände annat och jag inte fick tillfälle att köra? Det var bara att tålmodigt följa med och nyfiket se nya delar av gruvan. När vi åkte in på ett par, för min del, nya små vägar, fick jag se en ovanlig skyltning i slänten som överraskade mig och förgyllde min dagen. Mitt i den branta slänten bredvid vägen stod en skylt för övergångsställe, placerad så att det såg ut som om en stig borde finnas där och leda ut på vägen. Jag fnissade för mig själv medan vi körde vidare. Varning för klättrande kollegor bredvid vägen!

Vi blev klara i ganska god tid, så jag hann äntligen kör ut till dammen en sväng! Äntligen fick jag prova själv! Det kändes bra! Jag kände mig redan hemmastadd bakom ratten efter erfarenheter i andra fordon. Men precis när jag kände Yes! Nu kan jag obehindrat skickas iväg på jobb. så säger min kollega: ”Då är det borrhål och saltlake kvar att gå igenom då!”

Jaha! Där rök två veckor till innan jag är självgående! tänkte jag.

Allt blir verkligen på ett naturligt sätt “ett steg i taget.” Det kan vara frustrerande med väntan men det har alltid en orsak. Vi måste vänta på att maskinen är klar på verkstaden, vi måste vänta på att den som sopar är på plats så vi kan sprida vatten, vi måste vänta på att tanken fylls upp med vatten, maskinförarna måste vänta på att en kabel flyttas eller att andra maskinister är på plats. Det kändes som att det trots lite hinder blir ett tempo som fungerar och en skönt naturlig rytmen som får allt att flyta på och klaffa.

Jag tänkte på att det inte kan vara så lätt att koordinera flera olika avdelningar till samma plats och jobb när alla har olika uppgifter. Det är ett ständigt samspel mellan alla som jobbar i gruvan. Efter enbart en dryg vecka kändes det ändå som att jag hunnit få en liten glimt av jobben, och kanske tillräckligt för att förstå varför vissa saker tar längre tid än jag förväntat mig. Jag funderade ju innan jag började på vad mer som skulle ingå i jobbet än att sprida vatten på dammen. Det kunde ju inte vara allt!? Men att köra ut på dammen, tömma en tank genom vattenkanonen, och sedan köra tillbaka och fylla upp tanken igen tog 1,5 timme! Plus att det är jobb runt omkring som att ta hand om maskinen. Nu när jag hade fått prova på helt själv förstod jag varför vi inte kunde köra ut en extra sväng före lunch, eller i slutet av dagen när jag tyckte att det fanns en stund över. Förhoppningsvis blir det lättare för mig att planera in turerna ut till dammen ju mer jag får köra själv.

Efter jobbet fick jag tillfälle att prata med min kvinnliga kollega och vi kunde utbyta erfarenheter av att vara kvinna i branschen. Vi upplevde båda att det finns kvar ett stereotypt synsätt kring kvinnliga fordonsförare i samhället överlag, men jag upplever gruvan som väldigt jämställd. Det känns som att de tagit ett längre steg framåt än övriga samhället och här är det fullkomligt naturligt med kvinnliga maskinförare och ingen tycks ha några fördomar om det. Jag kände mig tacksam att vi lever i en tid och i ett land där jag får möjligheten att jobba i branschen. Jag tycker det kan vara mycket gnäll fortfarande i samhället om jämställdhet, men då tycker jag man kan kasta ett öga på hur det är i andra länder. Sverige är fantastiskt bra på jämställdhet och visst sker det orättvisor här och där, men det kommer det alltid att göra så länge människor är inblandade. Ibland tycker jag att strävan efter rättvisa slår fel, som när kvotering införs. Jag ogillar starkt det ordet och håller inte alls med. I vissa yrkesgrupper är det direkt skadligt med kvotering på det sätt det används och jag tycker inte det har att göra med jämställdhet. Det jämställda och rättvisa borde vara att kunskaper och erfarenhet styr valet av t.ex. en anställning. Att använda samma måttstock för alla oavsett vem personen i fråga är, det är jämställt för mig.