Det skrämmande vita pulvret

I början på Maj hade jag fått en karta som kanske kunde hjälpa mig att hitta tomtgränsen och min vän följde med mig ut i skogen och letade. Vi försökte hitta några större stenar med markeringar på som kunde tala om var hörnen på tomten var. Jag hade hört flera som berättat att folk längre tillbaka i tiden högg märken i stora stenblock för att markera ut vart hörnen på tomtgränserna var, och helst skulle stenen peka i gränsens riktning. Förr var ju människor mycket mer noggranna i vad de gjorde, så jag kände mig förväntansfull över att kanske få hitta ett märke som någon för nästan hundra år sedan för hand huggit in i stenen. Tänk att få stå på samma plats som den som huggit i stenen för 100år sedan och dra fingrarna över märket som någon slitit med så långt tidigare. Men efter att ha snurrat flera varv runt en träddunge vid en bäcken som är en av tomtgränserna, och hittat dubbelt upp med stenar som alla bara var helt vanliga stenar, gav vi upp och insåg att någon hörnsten fanns nog inte kvar. Eller kunde de ha använt sig av en annan metod för att märka ut den viktiga tomtgränsen? Vi hittade i alla fall inga spår längre av någon markering av något slag. För egen del skulle det kännas bra att veta vart gränsen gick så att jag inte riskerade att göra något på fel sida gränsen i framtiden. 

Ett par dagar senare vaknade jag ovanligt tidigt och tog med mig hunden Kaxen och åkte direkt till huset. Vi myste tillsammans i morgonsolen tills en liten ödla tittade upp vid husgrunden. Kaxen blev då helt fokuserad på att fånga den lilla ödlan och spenderade ett par timmar med att försöka överlista den. Själv drog jag mig in i huset och försökte få någon ordning på det jag hunnit ta med till huset. Min vän dök upp och vi hjälptes åt att städa ur loftet i ladugården. Plötsligt hittade vi en påse med ett suspekt vitt pulver i. Vi funderade över vad det kunde vara och fantasin drog iväg med spekulationerna. Det kan tilläggas att det här bara var några år efter den period då det skickades antrax kors och tvärs över världen. Jag trodde inte det var så illa förstås, men det var obehagligt att inte veta innehållet, så vi var försiktiga och ställde påsen åt sidan. Några år senare blev jag tipsad om att använda kalk i utedasset för att slippa lukten. Jag skaffade kalk och det fungerade väldigt bra. När jag använde pulvret och strödde ut det kom jag att tänka på den där mystiska påsen och började skratta för mig själv. Kanske det var så enkelt att den gamla påsen vi hittat var just kalk! 

Innan vi avslutade för dagen gjorde vi ett tappert försök att byta ut de trasiga fönsterrutorna och tänkte att det gick använda de inre fönstren. Så vi tog lös flera innerfönster för att tyvärr upptäcka att de var olika storlekar. Så istället hittade vi en bit grön plast att täcka de trasiga rutorna med. Det såg bedrövligt ut men fick duga så länge tills det var dags att byta fönstren helt. Men “nya” fönster hade jag ju redan så det skulle inte dröja så länge innan jag bytte dem. Eller!?