Del 7 – Höstvibbar

Under natten blåste det ordentligt så vi alla hade sovit dåligt när det ryckt och kastat i tältduken. Tre av våra vänner hade tvingats upp mitt i natten när en staglina gått av på deras tält. Alla var lite uppspelta på morgonen och det pratade om “stormen”. Själv blev jag tyst irriterad för mig själv över att det återigen inte ägnats en tanke till lämplig tältplats. Vi hade våra tält precis där vinden förväntades leta sig fram, och jag hoppades att både jag själv och mina vänner lärt sig något om val av tältplats. Tröttheten gjorde mig också irriterad över att det pratades om “storm” hela tiden. Det var inte storm, bara hård vind. Min irritation över dessa detaljer var för min del ett tecken på min trötthet och jag lyckades inte skaka av mig det förrän vi äntligen kom ner i skogen igen. 

Stenen vi bråkat med kvällen innan fick vi högtidligt placera tillbaka och återställa utan synliga spår av aktivitet när vår guide påminde oss om att vi faktiskt tältat i en nationalpark.

I skogen möttes vi av ett vackert hav av Hönsbär med sina lysande röda bär. Björkarna hade börjat skifta i gult och jag njöt av både grönska och härliga höstfärger. Leden var lite svårgången och mina skor och sockar fylldes med lera igen, men det gjorde mig inte lika mycket nu när jag fick njuta av det färgrika landskapet. Strax innan lunch klev vi in i ett stort buskage med hallon. Innan någon ens hunnit yttra ett ord hade vi tjejer spridit ut oss i snåren och plockade för fullt. Mina tankar förflyttade sig hundratals år tillbaka i tiden. Hade det gått till såhär förr? Hade kvinnorna gått ut till de här snåren tillsammans och letat bär och annat ätbart och plockat skålarna fulla? Kanske inte just till de här snåren? Det smakade i alla fall ljuvligt gott efter vår diet av torkad mat i många dagar. 

Vi kom sedan fram till en stf stuga i Nunjes och stugvärden var snäll och lät oss stanna där över lunchen. Kanske fick vi lite medlidande på grund av regnet. Mina vänner började prata mer intensivt om mat och dusch nu och personligen ville jag lägga till ”varma fötter” på listan av akuta behov. Skavsåren kändes mer och jag dagdrömde längtansfullt efter att kasta både de trasiga regnbyxorna och skorna i en soptunna!