Dags att bestämma sig

Då var det dags att träffa en av ägarna, systern. Vi träffades tillsammans med en vän till henne och jag hade med mig min dåvarande sambo. Jag fick mig en till rundtur i huset men nu med säljaren och som det naturligt blir så småpratade vi lite om huset och gården under tiden. 

Huset hade stått tomt åtskilliga år och endast ett jaktlag hade haft ett svagt intresse för det. Om jag förstod det rätt hade det stått obebott ända sedan deras far gått bort, vilket var många år sedan nu, 24år faktiskt. Ingen av syskonens egna barn eller barnbarn hade något intresse av att ta hand om eller ha kvar huset, och förståeligt så var systern väldigt angelägen om att få sälja och slippa betala skatt på en gård som bara förfaller mer och mer. Det måste ha varit tungt att åka förbi ganska ofta och se huset försämras i rask takt.

När det gällde tomten så var den på hela 1,2 hektar. Fantastiskt! Jag blev glatt överraskad. Systern berättade också att huset hade nedmonterats och flyttats dit där den nu står på 30-talet. Så häftigt att de redan på den tiden kunde flytta ett hus i den här storleken. Jag passade på att fråga om vart de hämtat vatten när hon växte upp här och fick veta att det fanns en enkel brunn bland tallarna ovanför huset. Där hade de kunnat hämta vatten tills det frös, och ibland hade de förstås hämtat vatten i bäcken en bit bort.  

Flera byggnader hade funnits medan gården var i bruk. Det hade funnits en ladugård bakom huset, och jag blev lite förvirrad en stund och pekade på nuvarande ladugård och undrade om det var den hon menade, men nej det hade funnits en annan strax bredvid där utedass och vedbod stod nu. Det hade också funnits ett sågverk i nedre änden av tomten, men numera syntes inga spår av byggnaderna. Det var spännande att lyssna på hur det sett ut på gården tidigare men vi var ju där för att jag skulle bestämma mig om jag ville ge mig på det här projektet och komma överens om ett pris. 

Jag kommer så väl ihåg att vi gick ut  och ställde oss vid gaveln på huset. Jag kommer inte riktigt ihåg varför vi gick just dit, kanske för att titta på skicket på ytterpanelen. Men där diskuterade vi det känsliga ämnet av prislappen. Fast egentligen var det min sambo och systerns vän som förde diskussionen, och jag och systern stod mest tysta och skruvade på oss. Min sambo förklarade att jag var tveksam, och systerns vän kontrade med att berättade om en liknande gård som sålts för ungefär samma pris. Varpå min sambo tyckte det var lite för högt pris. Systern flikade då in och sänkte priset drastiskt. Jag funderade på det nya priset och att det skulle kanske ge lite utrymme i lånet att ta hand om något av det mest akuta problemen. Jag log mot systern och våra medföljare småpratade lite till. Men systern tycktes bli lite otålig och orolig över att jag ändå inte ville ha huset, och avbröt plötsligt samtalen med att ytterligare sänka priset lite med ett frustrerat tonfall. Förvånat nickade jag och våra pratsamma respektive skrattade och tyckte det var bäst vi skakade hand på affären. Så plötsligt stod vi där leendes och jag förstod nog knappt vad som hänt. Vi tog i hand och förstärkte sedan det hela med att ge varandra en kram! 

Nu var det bestämt! Jag skulle köpa mig ett timmerhus i skogen!

2 comments