Då gör vi affär

Nu var det dags! Det är inte varje dag man skriver på ett köpebrev och skaffar sig ett hus! Min bästa vän följde med mig dagen till ära och vi åkte tidigt för att hinna titta runt lite innan de andra kom. Men vi var inte ensamma om det och brodern med fru var redan på plats. Strax efter oss kom också systern dit, och lite senare kom min mamma. Världen är liten och broderns fru och min mamma hade gått en sömnadskurs tillsammans så det blev en del glada skratt vid den återträffen. 

Jag och systern gick in i köket och läste igenom köpepapperen. Sedan var det dags! Postväxel överlämnades och köpebrevet skrevs under. Så kan det gå! Livets underliga svängningar gjorde att jag en helt vanlig dag i Februari blev ägare till en fastighet “ute i ingenstans” i skogen med ett äkta timmerhus på tomten!

Vi stannade alla kvar i huset ett tag. Brodern och hans fru plockade med småsaker och han hade en del saker han ville ta rätt på lite senare, en soffa, ett bord, kläder, maskindelar i ladugården, en stor kopparkittel (vattenvärmare) i en tvättstuga som skulle finnas vid bäcken, och veden i vedboden. Det kändes lite underligt att han inte hämtat dessa saker tidigare, men det gjorde mig inget. Alla är vi ute i sista minuten ibland. Vi gick runt en vända med brodern och jag tror att tiden hade sprungit ifrån honom lite. Han var fortfarande hemmablind och såg värde i det som redan var förbrukat. Han såg “bra att ha” saker överallt och tittade t.o.m. på saker som gått sönder och tyckte det var “bara” att göra si eller så. Han gav mig också sina värdefulla tips om hur jag skulle reparera grunden, men jag tror jag behöver mer än en persons synpunkter och pratar helst med fackmän i en så viktig del som grunden. Min mamma påpekade att något hänt under hallen och att jag skulle bli tvungen att ta upp golvet, men det verkade han inte hålla med om. Kanske det kändes lite jobbigt för honom ändå att separera från sitt barndomshem. Han pratade t.o.m. om att gräva upp och ta med sig en Hägg som stod bakom gäststugan. Jag såg hans fru skaka lite lätt på huvudet när han inte såg. Trädet var ganska stort och nådde en bra bit över nocken. Jag visste att det är svårt att flytta större träd och få dem att överleva, så för trädets skull hoppades jag att han skulle låta det vara. Kanske hans fru förklarat vid ett senare tillfälle att det inte skulle gå, för trädet står kvar än i dag. Vilka blandade känslor saom fanns i huset den här dagen. Jag tror det fanns både glädje, vemodighet och lättnad. Men så ska det nog vara, ett husköp och försäljning är ju en stor händelse även om det är ett fritidshus i skogen. Det förändrar livet för båda parter. 

Avslutningsvis ville systern bjuda på fika på ett skotercafé i närmaste byn. Men jag ville gärna stanna kvar i huset och skaffa mig en överblick över vad jag behövde ta itu med först. Systern förstod mig och vi tackade varandra och skiljdes åt för den här gången. En upprymd känsla bubblade upp inom mig när jag tänkte på att jag nu var ägare till huset! Mitt alldeles egna timmerhus i skogen!