Andra dagen

Jag var inte alls beredd på det långa lämmeltåget med bilar som ringlade sig fram längs vägen. Jag undrade för mig själv om alla dessa bilar skulle till gruvan, och det visade sig att de flesta var på väg just dit. Vid vakten var det förstås kö för att komma in genom grinden. Jag kände mig mer och mer stressad. Jag ville absolut inte komma för sent andra dagen! När jag fått komma in på området parkerade jag min bil så fort jag kunde och kastade mig ut ur den, fick tag i min lunchväska i farten och slängde igen dörren så att jag kunde låsa. Jag halvsprang över parkeringen, in i kontorsbyggnaden och skyndade mig uppför alla trapporna. Andfådd drog jag snabbt av mig kläderna och bytte om och trampade med raska steg ner till fikarummet där vi skulle ha uppstartsmöte på morgonen. Ingen där. Åh nej! Hade jag missuppfattat allt och de var samlade någon annanstans? Varför händer alltid något sådant här precis i början? Förvirrad smög jag ut ur fikarummet och tittade in på kontoret och arbetsledaren var tack och lov där. Jag fick bekräftat att det var i fikarummet vi skulle vara och gick tillbaka dit. Det trillade in någon kollega allt eftersom och efter en liten stund kom arbetsledaren också. Han började småprata lite och fler kollegor dök upp, utan att säga mer än hej. Jobb började delas ut och det kom fortfarande in någon utan att säga något. Det skrek i mitt huvud! ”Men be om ursäkt då! Ni är ju sena!” Jag skruvade på mig diskret. När jobben var tilldelade satt alla kvar och småpratade och jag tror att jag var på väg att gå sönder lite. Varför klev de inte upp och stack iväg och jobbade? Det här var verkligen något helt annat än vad jag var van vid. Det måste verkligen sett roligt ut när jag sprang över parkeringen för att hinna i tid. Så fort jag slutar stressa över att inget händer ska jag njuta av att inte behöva stressa.

Jag fick också förklarat för mig senare att arbetstiden hade ändrats en kvart för att inte krocka med andra skiftlag, och det förklarade ju varför morgonen varit så utdragen. 

Även den här dagen fick jag åka på en rundtur i gruvan, men med våran vice arbetsledare. Han var härligt lugn och tog det hela med ro när jag satt fastklistrad i bilrutan och repeterade ”Wow! Vad häftigt!” som om det var de enda ord jag lärt mig säga. Men han satt där lugnt och log, och berättade lite mer om gruvan. Jag lyssnade med stora öron men tror inte jag svarade särskilt mycket, jag var ju upptagen av att titta på allt.

Vi åkte ner till en av de där enorma grävmaskinerna som lastade sprängmassor på de stora bergtruckarna. Vi stod en bit ifrån för att inte vara i vägen och tittade på när några truckar backade till, blev lastade och åkte därifrån. Jag tyckte såklart att det var väldigt spännande att titta på, och jag hoppades det var lite underhållande för min vice arbetsledare att se sin nya kollega sitta och stirra med fullt fokus på en helt vanlig lastning. 

Vi åkte också ner till botten av gruvan igen och jag fick nu se att det bara varit en del av botten jag sett dagen innan och botten av gruvan var såklart betydligt större än vad det sett ut som dagen innan. 

Under lunchen såg jag en lastbil passera en truck och hann lägga märke till att lastbilen knappt nådde upp till överkanten av truckdäcket. Herregud vad stora truckarna är! Lastbilen såg ut som en leksaksbil bredvid trucken.

Jag småpratade lite med min kollega som skulle lära mig dumperkörningen och tyckte att det skulle bli spännande. ”För dig ja!” fick jag till svar och det lät som att han utbildat på det här hundra gånger och är less nu. Jag kunde inte annat än skratta.

I slutet av dagen när jag gick förbi fikarummet kom en kollega fram i dörröppningen och ropade på mig. 

”Kom in och drick kaffe!”

”Nej tack jag dricker inte kaffe!”

”Men kom in ändå! Vi måste ju lära känna dig!”

Jag fnissade och gick in en stund. Skönt att de är rakt på sak!

Överlag under dagen lade jag mer och mer märke till att ingen stressade här! Så skönt! Det behövs verkligen arbetsplatser som det här i vårt överstressade samhälle. 

Jag hade blivit erbjuden att ta vaccin mot covid19 genom Boliden och det var redan dags. En företagshälsovård skötte det hela och de fanns vid vakten. Jag var nervös över att få biverkningar av vaccinet och mådde lite konstigt precis efter sticket, men det kändes bättre när jag fick åka därifrån. Nu var det bara att hålla tummarna att jag skulle slippa biverkningar så jag kunde ta mig ann en ny spännande dag i gruvan.

2 comments